Det skulle ju va DANS, DANS, DANS

År 2011 är även året då det är färdig ramlat. Jag börjar bli för gammal för sånna där helvetesnätter där man jagar lyckan bakom varje lyktstolpe

Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är
Jag har ramlat där förut, och det är mer än bara nån sorglig kliché





So keep me in your heart tonight
And I’ll save my love for you

Låt oss bli barn på nytt igen i nåt konfettiregn

Jag kan passa på att punktformat sammanfatta år 2010.

- Januari minns jag inte så det hände säkert inget speciellt.
- Februari flyttade jag ifrån helvetes boendet på Johanneberg och flyttade till Norra Ågatan
- Mars bråkade jag med CSN och skrev klart tre arbeten på 2 veckor samt höll mig på rätt köl i den dåvarande kursen (ni som har planer på att krascha utanför en konsert och bryta lårbenshalsen och armbågen gör det inte, det är inte så glamouröst som det låter och arbetet som kommer efter är bara jobbigt)
- April har jag bara minnen från himlen
- Maj hade jag pluggat klart två terminer på sports coaching programmet
- Juni började med sommarkursen krigsföring under andra världskriget (eller nåt sånt) och gick på Peace and love
-Juli fyllde jag 21 år och åkte till Arvikafestivalen (och såg in flames haha)
-Augusti började jag tredje terminen på sports coaching programmet
-September hade jag praktik hos IK Brage och höll på att dö av uttråkning i tre veckor då jag bodde hemma hos mamma i Ludvika
-Oktober minns jag inte så mycket av
- November var en mur av våt betong där en löjlig dröm om flykt föddes för att krascha och sen dö
-December påbörjade min b-uppsats om mental träning

Någon gång där i slutet av året blev jag dessutom assisterande tränare i Näsets SK juniorlag, men jag kan inte sätta in det i någon månad.


Om vi faller så står jag på tå
För slutet är skrivet från början ändå
Och jag håller upp handen och säger att jag
Ska göra de saker som aldrig blev av

Så kan vi ta lite hand om mig?
Bygga en dröm med mig?
Gömma oss i varandra
När ingen kan bli nånting
Är jag i harmoni
Med allt som lever omkring mig


Gott nytt år

Vad är det som får de gamla att tro att de kan överleva?

Sitter och kollar på DuckTales, vilket kan låta rätt barnsligt men i så fall är jag gärna barnslig. Jag älskar tecknat och gamla barnprogram, det är onekligen de sjukaste människorna som gör barnprogram. Reportern i DuckTales heter Larry Storkäft vilket är det bästa namnet jag hört sen Klas Koriander i Tre Kronor.

En annan favorit är Petter.

Så mycket bättre

Så där nu har jag skapat en ny blogg och titta vilket vackert namn den har. Nej, men den största anledningen till varför jag skapade en ny blogg var för att den andra blev lite av en ond cirkel och en antites av mig själv och jag orkade inte hålla på med den längre. Visserligen skulle jag kunna fortsätta skriva på den men som Ebbot Lundberg skulle sagt "Everything beautiful must die". Nu är det snart nytt år och nya tag som gäller. Ett årsskifte som kommer spenderas i Göteborg tillsammans med bland annat vänner från min klass.

Det lustiga med nyår är att man varje år sitter med drömmar och planer för hur det nya året ska formas för att 364 dagar senare sitta med helt andra tankar och drömmar. Det är troligtvis något som är mer positivt än negativt i och för sig, för tänk om jag hade haft samma tankar och drömmar som för låt säga två och ett halvt år sedan. Då hade jag varit halvvägs genom en utbildning som idrottslärare. För två år sedan hade jag suttit med drömmar om att ta mig igenom Homeros "Odysseus" i en litteraturvetenskapskurs och nu sitter jag här och tagit mig halvvägs igenom en b-uppsats som handlar om RSA (det verkar onekligen som att jag bara kan göra saker halvvägs, om ens det). Livet har helt enkelt en förmåga att överraska oavsett om man springer runt med både karta och kompass eller jagar febrilt drömmarna i en lite för dimmig verklighet. Vi får helt enkelt se vad år 2011 har att erbjuda, men jag är övertygad att det är i år alla drömmar slår in. Skulle det nu inte bli så får jag väl sitta här om 365 dagar och bara trycka ctrl c- ctrl v och ändra år 2011 till år 2012 svårare är inte livet.

På återseende och ni som varit med förr vet hur ett inlägg ska avslutas. Where were you when I build a ladder to heaven?




(Nyårslöftet får helt enkelt vara att göra saker helvägs men än återstår två dagar av året och dessa dagar ska ägnats åt att skriva klart b-uppsatsen halvvägs)

(Jag vet inte heller hur man lägger upp länkar så där häftigt på sidan men så fort jag vet det så dyker samma länkar som jag hade på förra bloggen upp + någon ny kanske)