That's entertainment

Då har ännu en vecka mot sitt dystra öde. Vad har man lyckats åstadkomma denna vecka då? Mycket tid har lagts till att plugga och läsa böcker och även åt fotboll i vanlig ordning. Planerat lite inför träningslägret om två veckor. Det är väl ungefär vad jag har gjort denna vecka om man ska hårddra det hela. Coaching kursen börjar även den likt veckan komma mot sitt slut och nästa kurs är biomekanik tror jag så det ska bli spännande och se vad man kan lära sig för nytt denna gång. Har även sökt lite sommarkurser först på agendan står idrott och genus, får se vad det innebär sen har jag även sökt lite andra spännande kurser. Jag har även ett till projekt inför sommaren, jag ska försöka mig på att ta det där förbannande körkortet som jag sket i när jag var 18 år. Då pallade jag inte med världen och framförallt inte bilskoleläraren som borde haft ett nackskott eller klassisk tortyr ála Pinochet manér, men det kanske bara är jag som tycker det. Jaja, denna gång ska jag vara mer ihärdig, jag tror jag har blivit mer ihärdig under dessa år, lärt mig att se processer istället för resultat. Nej, det ska bli spännande och se om jag lyckas återigen lyckas ta mig i den berömda kragen men det ska nog inte vara några problem. Hur som helst så blir det ju lite material till den här bloggen oavsett hur det går och det är ju alltid något.

I thought about the way that I am growing

How does it feel tonight
When all the footsteps
That you dream to leave
Only makes you afraid?




Come on summer, come on now stay all winter with me

Just idag är jag stark

Har suttit och pluggat i några timmar och gjort klart en uppgift som heter "Mina topprestationer" eller nåt liknande. Men först ska jag kanske skriva att den kurs jag just nu läser heter Coaching. En kurs som om jag ska vara helt ärlig inte stämt överens med mina förväntningar men det beror snarare på mig än på vad kursen verkligen är. Men idag insåg jag kraften i coaching, idag insåg jag varför det kanske är det bästa redskapet man kan använda sig av. Det handlar mycket om att reflektera och det har jag alltid varit en jävel på. Men alltid när jag reflekterat har jag alltid utgått från vad som inte gick bra, vad var det som gick dåligt? varför gick det dåligt? Vad ska jag göra för att göra det bättre? Osv. många känner säkert igen det här. Det jag lärt mig framförallt är att utgå från det positiva, vad var bra? varför gick det bra? vad ska kan man göra för att göra det ännu bättre? Enkelt javisst, men ack så effektivt och som sagt jag var inte det största fanet av det här när vi började och har kanske varit lite motståndare på nåt sätt. Men den här uppgiften handlade om att skriva ner en situation som man verkligen tycker gick bra. Analysera vad man verkligen gjorde och hur det påverkade en såväl tankemässigt som känslomässigt. Det jag kom fram till var väldigt intressant för mig själv. Det var något jag alltid vetat men som jag aldrig har fått upp till ytan. En vacker dag ska jag publicera min lilla historia här men jag väntar gärna ett tag till. Med det sagt så kommer alla mina gamla vänner från Ludvika få sig en smärre chock nästa gång de träffar mig, dvs. lagom tills när helvetet har frusit till is.


Fasen vad jag bjuder er på tips, kanske ska döpa om bloggen till JÄPPÄS TIPSHÖRNA.

Nu hänger det på varje kvist en solskensoptimist

Jag brukar alltid skriva att inte skriver de här inläggen för någon annan än mig själv, men det är en lögn. Jag vet exakt vem jag skriver för dock vet jag inte om denne läser men det kanske är skitsamma för det är för dig jag skriver. Det har alltid varit så ända sedan jag började blogga för lite mer än ett år sedan. Vad ska man då skriva om idag den 3 mars 2011. Jag kanske ska skriva ett sånt här som alla skriver om vid den här tiden VÅREN ÄR PÅ VÄG och fylla inlägget med skitsnack om hur ljust det blivit och sen avsluta med att kopiera in Ted Gärdestads "Äntligen på väg". Nej, det känns inte så ladder to heaven kompatibelt även fast våren verkligen är på väg. Men vad ska jag hitta på och skriva om nu då innan dagen tar fart och landar någonstans i det omedvetna? President Gaddafis uttalande ena dagen att folket älskar honom för att nästa dag hota med krig. Nej, det känns som det är till för frilansande journalister att skriva om det där eftersom det inte finns något annat att skriva om. Ah, nu vet jag vad jag kan skriva om. Inatt när jag låg och kollade på tv var det någon repris av det här mästerkockarna eller vad det heter på tv4. Det var en taxichaffis som var med och brassa på med världens korvkioskkäk medan de andra lade upp sina maträtter så snyggt de kunde så la han upp på klassiskt och äkta vägkrogsmanér. Det var så fantastiskt vackert och roligt, det var verkligen helt genuint och oförstörd. Precis, som allt ska vara enligt mitt tycke.





Vi kan le men bara i sekunder
Det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet

If I was a whirlwind I could sweep her heart away

I am
A weak heart
I am a weak heart
A weak heart to break

Jag vill ju bara sjunga

Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bli väl en hemlighet.

Tala till mig