Men jag visste att vi aldrig skulle ses igen

Nu var det ett bra tag sen jag skrev något igen men ibland tänker jag inte på den här bloggen. Jag ska försöka bättra mig men jag vet inte riktigt om jag kommer lyckas. Hur som helst så ligger jag i min säng med jordens träningsverk och vet inte riktigt om jag kommer ta mig ur sängen idag men jag ska försöka. Helgen har varit väldigt lugn och bortsett från ett möte med Göteborgsfotbollsförbund så har jag inte gjort någonting och det känns väldigt skönt. Jag uppskattar verkligen de lugna dagarna när man har lite mer av hektiska veckor. Förr skulle jag övervägt vilket självmordsalternativ som var mest lämpligt vid en stilla helg men nu är det rätt trivsamt att bara ta det lugnt och bara göra ingenting. Jag antar att det är så när man blir äldre man brinner ut sakta men säkert innan man fade:ar iväg.





He stole from the rich and the poor
And not very rich and the very poor
He stole all hearts away

Jag vet att jag varit dålig på att underhålla denna blogg på senaste tiden men jag har så svårt att fylla den med något vettigt. Det händer för lite i världen eller så håller världen på att bli mindre, jag känner att jag är sjukt jävla ouppdaterad om vad som händer i världen och därmed har jag svårt att ens kommentera något dock tycker jag det är tråkigt att Marcus Birro lämnar landet (jodå, min gamla hackkyckling från förra bloggen hinner jag alltid med). Sluta göra er lustiga över den mannen och speciellt ni som har yrket "komiker" sluta sparka upp öppna dörrar och skriv skämt istället. Jag hånade Birro för över två år sedan på grund av hans ibland fruktansvärt cyniska och elaka påhopp på "vanliga" människor. Han skrev en gång en krönika om att han ville spy på mammor som tog lite för lång tid på sig i mejeridisken när de skulle plocka ut mjölk. Egentligen gjorde han givetvis inte det utan han ville få cred för något på något sätt (och där min bror kan vi snacka om någon som alltid försöker ro båten motströms utan att det ens är ström). Att idag stå och ironisera på att Marcus Birro är en sopa är inte roligt för det kan alla se själva, vi behöver ingen Magnus Betner som sparkar upp öppna dörrar. Det är mobbing och det kan han väl hålla på med eftersom han alltid ska vara så jävla "kontroversiell" (inom stora citationstecken) men då får han stå för det eller bara säga "nu ska jag mobba Marcus Birro för att han är så jävla kass". Men det kommer väl aldrig ske men jag hoppas att vi en dag slipper de här satirikerna som tycker det är så jävla kul att säga saker som alla andra redan vet och vi slipper människor som tycker att humor är samma sak som att förstå. Humor enligt mig är när man skrattar utan att förstå just för att det händer något oväntat. Det är humor Magnus Betner. Det är inte så konstigt att ett program som Solsidan har 2,5 miljoner tittare eftersom allt i den serien inte är så jävla explicit som all annan humor i Sverige. Eller för att sticka in nålen ännu djupare Time Out som går på Tv4 på söndagar som jag tyckte var ett bra panelhumorprogram en gång i tiden allt man undrar när man ser på den nya säsongen är ifall de har manus eller de testar att köra ett program helt utan skämt. Jag vet inte men det känns som de använder det kasserade materialet i någon Stefan & Krister uppsättning. Det är verkligen så dåligt.


Här har vi fulländad humor enligt mig:

Caligula väntar nog ändå

Det blev en dag i fotbollens ädla tecken som så många andra dagar. Först en ledarutbildning från West Hams ungdomstränare som var helt okej. Rätt intressant men det är inte så revolutionerande tankar egentligen utan rätt logiskt men det kan vara bra att få se lite hur de tränar och vilket tänk och tips om övningar och så vidare. Sen efter det var det bara att bege sig vidare till lagets träning och nu tänker jag bara lägga mig framför tvn och slappa.

Jag kan inte förklara det här är nog det jävligaste jag sett i musikväg. Det klår till och med när folk stormar en Morrissey spelning. The Boss visar att det alltid är boss time.

Nu kan ni kalla mig för Sundance Kid

Nu kommer den smygandes igen. Jag kan se den genom fönstret men jag har inte förmågan att stoppa den. Febersvagheten är troligtvis bara två dagar bort för jag känner mig rejält hängig och har nackspärr vilket brukar vara ett tydligt tecken för att febern närmar sig. Det är mitt tecken likt Harry Potters ärr när Voldemort är i närheten. Har i alla fall fortsatt pluggandet idag och nästan tagit mig halvvägs i ena boken vilket känns helt okej, nu kan jag förtjäna lite vila under helgen. Jag vet inte riktigt vad helgen har att erbjuda mer än fotbollsträningar lördag och söndag utöver det vet jag inte, men det brukar ju alltid dyka upp något annars kan det vara bra att bara försöka tackla sjukdomen så högt upp i banan som möjligt. Give and go som en av mina före detta hockey tränare skulle sagt, det är A och O i hockey give and go. Han hade säkert rätt, synd bara att allt han sade var enligt han A och O vilket gjorde att hans trovärdighet som coach minskade. Men ja, det är inte lätt alla gånger att coacha för man vill så mycket och man vill säga att allt är A och O men det går så klart inte, man får som i alla andra situationer kompromissa och hoppas att man hittat det bästa receptet. Inte för att jag drabbades av hans A och O hockey eftersom jag var dum nog att stå längst bak i en armerad uniform som målvakt. Men sånt är livet, tänker man inte efter så hamnar man tillslut längst bak och alla får försöka skjuta ner dig men insikten av det är att det inte går, man står upp ändå hur jävla ont det än gör. Man bara gör, biter ihop och håller käften.

Den gamla goda tiden nu kommer den aldrig tillbaka men jag svär att vartenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn hälsade på mig

Har kommit igång och pluggat idag. Kurslitteraturen verkar passa mig då jag återigen får gotta ner mig i Sokrates och Kierkegaard precis som på den gamla goda tiden när jag satt och läste sånt på fritiden. Jag funderar på om man ska ta och damma av Sokrates försvarstal ikväll, jag är så grymt fascinerad av Sokrates så det är sagolikt och mycket av min argumentationsteknik och sätt att tänka är från Sokrates. Man kunde nog se detta framförallt under min gymnasieperiod när jag och min goda vän Pontus gick runt och frågade ut de där kyrkohedarna eller vad de nu var som alltid (eller alltid och alltid men i alla fall ibland) stod och delade ut varm choklad och bullar till berusade ungdomar. Ja, jag vet det låter grymt patetiskt men det var nog den största underhållningen som fanns i Ludvika en fredagkväll eller i alla fall på delad första plats med krogen och då slapp man självmordstankarna som är bieffekter av ett krogbesök i Ludvika. Ojoj, så många episka diskussioner som har tagit vid vid handelsbanken i Ludvika under sena fredagsnätter innan eller efter krogen. En gång vaknade jag upp med en street bible liggandes på bordet intill sängen. Japp, de finns street bibles också helt fantastiskt med andra ord, det kristna samfundet kände att det inte räckte med en vanlig bibel så de valde att piffa upp den helt enkelt. Jag älskar religion det är så fantastiskt oavsett hur korkat man kan tycka det och det kanske det också men på nåt jävla sätt är det helt fantastiskt (synd att jag inte tror på gud det verkar vara en härlig snubbe som gör lite hur han vill, lite rock and roll helt enkelt). Det var baske mig tider det. Jaja, för att återgå till Sokrates så har han nog världens coolaste krav när det kommer till dödsstraff. När han blev dömd till döden fick han själv föreslå ett dödssätt vilket han då valde att han skulle få äta ihjäl sig, dock nekades detta så han fick istället dricka gift men snacka om gottegris och snacka om humant sätt att vilja dö på. Jag antar att de resonerade att det var för dyrt för att det skulle vara möjligt att genomföra men även det är ju ändå en jävla rock and roll tanke att få äta ihjäl sig. När vi ändå är inne på gamla greker så kan vi hoppa vidare till Dionysos (jag tror han stavas så) som var en sådan misantrop i slutet av sitt liv att han bestämde sig för att leva utanför stadens murar som en hund, då han tyckte att hunden var en renare livsform än människan. Jag vet inte vad man ska säga men nog tusan fanns det stofiler i det gamla Grekland det gjorde det.





Now my friends are unemployed not needed in this world
Pushed down by this town and always let down
But in dreams at night they can sometimes recall
When we were heroes, When We Were Winning

Time for heroes

Det här är allt jag har att säga ikväll. God natt och sov gott alla.