Sitter och tittar om och om på det här klippet, det är nog världens bästa hyllningssång om det som jag helt tycker är irrelevant (fast det kanske jag säger för att jag är avundsjuk på denna tecknade figur). Men tänk om man var hälften så bra som Gaston.
Fast det här är den bästa Disneylåten.
Eller nej, det här tycker jag är den finaste låten. Jag älskar Aladdin, han är min idol.
torsdag 31 mars 2011
När världen tystnar
Idag i skola inträffade en konstig situation där en person började garva helt plötsligt under en föreläsning. Jag tänker inte skriva bakgrungen till detta garv men hur hemsk är det inte att börja skratta okontrollerat när man inte får. Jag har faktiskt aldrig varit med om att hamna i den situationen själv, kanske för att jag mest sitter och drömmer på lektionerna eller försöker förstå mig på undervisarens pedagogiska metoder. Inget av de brukar gå något vidare i. Jag vet att jag har en tendens att alltid skriva ner eller prata ner mig själv. Jag är nog mer med än vad jag ger sken av. Egentligen vet jag inte varför jag gör på detta sätt eftersom jag tycker att intelligens och allmänbildning är bland det mest åtråvärda i livet och hos människor. Fast åandra sidan är det mest intressanta hos människor det man inte ser så det kanske är bättre att dölja sina goda sidor. Äh, jag säger som Filip Hammar "jag är så komplex och det är det dom gör mig så intressant"
onsdag 30 mars 2011
Nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta
Jag ska strax gå och ta en promenad i detta vårväder. Jag går dit fötterna pekar och alldeles för ofta går de mot Gullbergs kaj (jag vet Håkan har skrivit en låt om detta). Men det är väldigt vackert där när man kan gå och titta på de gamla båtarna och desto närmre centrum man kommer desto finare blir båtarna. Sen kan man svänga upp på bron över till hisingen och titta ut över Göteborg, jag blir på något sätt väldigt lugn när jag gör detta. Jag älskar att gå dessa promenader, de rensar huvudet vilket alltid är välbehövligt. Tankar som flyger och far och kommer tillbaka och framförallt denna biomekaniktenta som är redan på måndag och motivationen verkar ha kraschat rakt in i en bergvägg. Herre min skapare giv mig kraft att överlista dina prövningar. Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheten dagen om och om du behöver den så finns aldrig gryningen.
Om man ändå hade ett träd
Om man ändå hade ett träd
I'm your Sancho Panza
Sancho Panza, this is me
I’m your Sancho Panza.
I get along, I know my ground.
With me around, there’s room for you to be amazing.
"When I get in front of that screen I don't know what to be. I don't know if I can be what they expect me to be"
-Well, just be yourself
Människor som är sig själva är underbara oavsett vad de gör
I’m your Sancho Panza.
I get along, I know my ground.
With me around, there’s room for you to be amazing.
"When I get in front of that screen I don't know what to be. I don't know if I can be what they expect me to be"
-Well, just be yourself
Människor som är sig själva är underbara oavsett vad de gör
tisdag 29 mars 2011
Nån måste skriva om mitt slut, de läser mig som en öppen bok, ju mer du läser desto mindre vill du veta
Jag sitter och planerar att åka hem till Ludvika som jag skrev i det tidigare inlägget men det finns verkligen ingen tid och ingen lucka. Jag ser ingen poäng i att lägga ut 700 kr för att åka dit en fredag och åka tillbaka en söndag, slöseri på tid och pengar är vad det är. Jag får försöka hitta någon lucka där man kan åka lite längre men det är ungefär som att leta efter en nål i en höstack. De här två kurserna som är kvar i år känner jag att jag inte kan spilla så mycket tid med för det är rena grekiskan för mig och efter dessa två kurser så börjar jag jobba med en gång i två veckor så ingen tid där heller. Tidigast jag kan göra en avstickare är nog lagom till min brors födelsedag i mitten av juni, jag tvivlar på att jag åker hem över påsk ens då denna kurs slutar den 21:a april och då får jag det scenariot som jag inte vill ha. Möjligen att jag åker direkt efter redovisningen men jag vet inte hur jag gör.
Jag såg några år gå förbi, jag såg hjulet som jag var ett kugghjul i
Jag såg vänner från 90 försvinna ner i dyn
Jag såg skyskrapor försvinna upp i skyn
Jag såg ut genom fönstret och såg Mariakliniken
Jag såg ner, sen bort, och såg kostymer jaga grönljusen
Jag såg nog själva ägget och tänkte jävlar
Jag kommer göra mig så jävla illa här
söndag 27 mars 2011
I stay here tonight this is where all my dreams never ache
Då var det dags igen för detta söndagsinlägg som alla väntar på. Jag gillar att skriva de här inläggen det känns inte lika forcerat och bajsnödigt som de andra. Få se vad ska jag skriva om denna gång? Oscar Wilde? Fotboll? Skolan? Ja, nåt av det lär det väl bli eftersom det är ungefär så man kan dela in mitt liv.
Just nu sitter jag och tittar på tv och väntar på att min mat ska hinna laga sig själv (se där bröt jag mitt senaste metainlägg). Äh, jag har verkligen ingenting att säga just nu, jag är slut och färdig och trött. Jag chattade med en gammal vän precis och det är nästan så att jag fick lite hemlängtan och återigen inser jag att det finns bra folk i Ludvika (åh, detta Ludvika som förstört och stärkt mig så). Igår skrev jag ett inlägg som jag aldrig publicerade om hur jag och mina systrar brukade leka inne i ett påslakan när vi var små samtidigt som våra föräldrar spelade bingolotto. Denna lek utspelade sig mitt på vardagsrumsgolvet och platsen kallade vi för legoland så den som inte tror att man blir galen i den där staden kan ju fundera över den där leken. Hur som helst skulle det vara skönt att åka till skogarna inom en snar framtid och få lite perspektiv. Det känns bra att ha den platsen för det finns ingenting som kan ge mig lika mycket energi som att åka dit och inse att det finns så mycket, mycket värre saker än det man själv gör. Ludvika är som ett batteri som aldrig går att ladda ur, det är guld värt.
Back to my school yard
And back to where it began
I know you thought you won
But I knew I was right and you were wrong
Just nu sitter jag och tittar på tv och väntar på att min mat ska hinna laga sig själv (se där bröt jag mitt senaste metainlägg). Äh, jag har verkligen ingenting att säga just nu, jag är slut och färdig och trött. Jag chattade med en gammal vän precis och det är nästan så att jag fick lite hemlängtan och återigen inser jag att det finns bra folk i Ludvika (åh, detta Ludvika som förstört och stärkt mig så). Igår skrev jag ett inlägg som jag aldrig publicerade om hur jag och mina systrar brukade leka inne i ett påslakan när vi var små samtidigt som våra föräldrar spelade bingolotto. Denna lek utspelade sig mitt på vardagsrumsgolvet och platsen kallade vi för legoland så den som inte tror att man blir galen i den där staden kan ju fundera över den där leken. Hur som helst skulle det vara skönt att åka till skogarna inom en snar framtid och få lite perspektiv. Det känns bra att ha den platsen för det finns ingenting som kan ge mig lika mycket energi som att åka dit och inse att det finns så mycket, mycket värre saker än det man själv gör. Ludvika är som ett batteri som aldrig går att ladda ur, det är guld värt.
Back to my school yard
And back to where it began
I know you thought you won
But I knew I was right and you were wrong
lördag 26 mars 2011
This world still owns me something to hold on to
Ni kanske har märkt att jag väldigt sällan skriver om saker som jag gjort eller gör eller vad som helst. Jag tycker inte riktigt om de här explicita bloggarna om hur fantastiska liv man har. Det kanske handlar om att mitt liv är en lång rutin från morgon till kväll där jag på nåt sätt bara försöker hålla mig flytande och med näsan över vattenytan. Därför skriver jag sällan om hur mina dagar ser ut, men jag tycker däremot om att skriva om händelser som ägt rum. Nu kanske jag inte är helt rättvis heller för vissa inlägg har faktiskt handlat om saker som nästintill (med några timmars mellanrum) hänt men jag är inte ett sånt stort fan av den typen av bloggar. Jag är inte ett så stort fan av den här bloggen heller och framförallt inte den här bloggaren. Herregud ett inlägg om hur jag skriver inlägg. Jaja, det är ju valfritt att läsa i alla fall men om jag fortsätter blogga på det här sättet kommer jag aldrig få vara med i fångarna på fortet.
I can wait until spring
So if you give me a chance now
I won't let you down
I'll be there for you
I can wait until spring
So if you give me a chance now
I won't let you down
I'll be there for you
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)