Jag hör inte mitt eko slå mot gatan, kan inte minnas vem jag var igår

Det känns konstigt att jag inte kommenterat detta med att Morrissey återigen kommer till Sverige. Denna man har länge varit min största idol (om man tillåter sig själv att använda detta innehållslösa ord). Jag vet inte om jag kommer ta chansen att se honom denna gång heller, jag vill men vet inte. Jag vet att han blivit gammal och jag vet att han är världens största narcissist och jag vet att hans musik blivit mer hårdrock än vad som är förlåtligt, men vafan det är Morrissey. Det är mannen som skrivit textrader som "The pain was enough to make a shy, bald buddhist reflect and plan a mass murder" eller bara textraderna som är världens vackraste poesi och kanske det vackraste man kan säga till någon "if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die, and if that ten ton truck, kills the both of us, to die by your side well, the pleasure and privilige is mine". Eller när han gör upp mot rasistanklagelserna han fått genom åren med sin Irish blood, english heart. Återigen jag vet inte om jag kommer ta chansen denna gång heller men fasen det hade varit så värt det, jag får klura ett tag till. Det är från denna man jag har tagit nästintill alla inspiration genom åren, det var han och broder daniel som en gång gjorde mig till jag.





Don't forget the songs
That made you cry
And the songs that saved your life
Yes, you're older now
And you're a clever swine
But they were the only ones who ever stood by you












And when you're dancing and laughing
And finally living
Hear my voice in your head
And think of me kindly



YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE