Igår var det valborg, en dag jag aldrig förstått mig på egentligen. En dag då många ungdomar gör alkoholdebut, vilket är kul. Jag tror vi alla behöver ha en lite liberalare syn på alkohol nog för att den tar liv stup i ett men det gör bilkörning också och ingen vill förbjuda bilar, men det klart det skulle ju drabba en själv och man kan ju inte vara emot något man själv har fördel av. Skitsamma det var inte ungdomsfylla jag skulle skriva om för det skiter jag fullständigt i, däremot är det roligt att det finns en statisk på att de som gör tidig alkoholdebut tenderar till att ha lägre utbildning, sämre jobb etc. fast att påstå att det har med alkohol att göra är trams och ignorant. Det jag tänkte skriva om handlar istället om mig själv likt den lilla narcissist jag tenderar till att vara i denna blogg, men jag antar att alla är narcissister. Vissa är det i verkligheten andra i sina bloggar och jag är så mycket hellre en narcissist här än ute i verkligheten. Jag är förövrigt allt jag skriver här så mycket hellre här än i verkligheten, för det här är ingen värld, det här existerar inte ens och ni som råkar läsa det här gör ingen notis av det men ändå är det detta som kommer finnas kvar. Lite lustigt är det om man tänker på det. Jag tänkte skriva om hur det var förr när man festar och hur odödlig man kände sig när man var yngre kontra idag. Förr var det inga problem att festa minst två dagar i rad utan att man ens kände sig sliten när man vaknade den tredje dagen och då hade man ändå druckit sig redlös två dagar som en dekadent dinosaurie som insett att denna ska frysa ihjäl snart. Det var lite mer rock and roll. I fredags det vill säga dagen innan valborg så var jag ute med en polare i Ludvika och drack några öl, absolut inga mängder alls kanske 3-4 folköl och 2 starköl men när jag vaknade på lördagmorgonen var jag bakis som ett as och jag upptäckte mig själv vid ett flertal tillfällen sitta och sova med öppen mun på bussen. Sedan var det valborg där jag återigen drack cirka 3 folköl och sen höll jag på att somna av utmattning. Det här med alkohol och festande verkar ha sprungit ifrån mig. Men och andra sidan och det här tror jag jag skrivit ett x antal gånger tidigare, jag har så långt försprång och varit med om de sjukaste sakerna under kvällar som inte ens feberdrömmar kan slå, så jag sörjer inte att jag blir äldre och att de dagarna börjar bli mer avlägsna.
There's a club if you like to go
You could meet someone who really loves you
So you go and you stand on your own
And you leave on your own
And you go home and you cry and you want to die
Jag tar tillbaka det där med ungdomsfylla. Det klart att ingen ska dricka alkohol, det finns ingenting som är dummare än alkohol och så superöverskattat kommer ingenting någonsin kunna vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar