Ni har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå

Just nu har jag ingenting att göra så jag sitter och lyssnar på musik och inväntar tiden. Återigen väldigt lustigt det där med tid, ibland jagar man den och ibland jagas man av den. Dagens kallt kaffe och falukorvsfilosfi avklarad eller hur Joke? Bara för det här så glömde jag helt bort vad jag hade tänk skriva. Fasen, men tro det var rätt bra. Mitt huvud är rätt tomt idag har jag märkt då jag lyckades beställa böcker till den adress jag bodde på för två och ett halvt år sedan. Det hela gick till att jag kollade igenom den senaste adressen jag hade använt och sen klickade jag på okej. Hur kan man bli så disträ att man inte kan se skillnad på Gävle och Göteborg, jag vet verkligen inte. Jag kanske har fått en blodpropp i huvudet och det här är början till slutet, vem vet en dag vaknar man och upptäcker att man är död som Berts mormor i Bert den siste oskulden säger, det är en bra livsinsikt angående tiden igen. Skitsamma nu får alla konstiga tankar för bara man nämner eller skriver ordet död så verkar alla tror att man springer åt fel håll i livet så jag ska väl undvika det. Det är bättre att sätta på sig en mask och hoppas på att man kan springa i blindo förevigt, för det har de sagt i kyrkan. Fasen vad negativt det här blev då. Hej och hå jungman Jansson nu kör vi så det knakar. Dessutom är det snart april och då är det dags för alla att läsa högt ur T.S Elliots The Wasteland "April is the cruellest month".


Va inte så högtidlig
Du med din dramatik och stesolid
Men en dag kommer jag och du
Verkligen bli gamla


Och för er som alltid undrat varför bloggen heter som den gör trots att jag inte är troende så här har ni svaret:



OM HIMLEN FINNS ÄR JAG FÖRLORAD

Ibland satt jag på banvallen och drömde mig bort, medan vinden fångade mitt hår

Jag ser tillbaks på mörka moln
Som heter ånger sorg och skam
Dom kanske krossar mig en dag
Men till dess var det jag som vann


Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid, rätt plats

Varje liten fallen flinga säger spring du måste hinna

Desperados

Nu sitter jag här på spårvagnen igen. Har precs språkat med en äldre herre angående hur fantastiska mobiltelefoner är. Han var grymt imponerad av min Iphone, men de var egentligen inte det jag skulle skriva om utan en annan händelse som inträffade en varm vårdag för snart två år sedan. Ni kanske redan har listat ut att jag tycker om sådana här händelser som just inträffade men denna var till och med för mig häpnadsveckande. För två år sedan satt jag och läste någon bok som ingick som kurslitteratur i litteraturvetenskap som jag då läste. Rätt var det var så dök en man upp och satte sig brevid mig på parkbänken och vi började småprata. Efter en drygt en timme hade han berättat hela sin livshistoria som var grymt fascinerande och nu hade det mesta skitit sig och han hade nog allmänt gett upp hoppet men innan han reste sig och gick sin väg tackade han för att jag hade lyssnat och så gav han mig en bok som fortfarande står olåst i min bokhylla. Där komme den stå olåst för historien i den boken är helt omskriven av en man som försökte men misslyckades. Jag hoppas att hans liv rätat ut sig med detta sagt så var inte rädd för främlingar en del har fantastiska livserfarenheter att dela med sig av.

Ring i alla klockor, ring in gryningen, ring för alla som hoppats och för de som står upp än

Nu sitter jag här igen. Det är verkligen igen för nu har jag blivit tvungen att installera Ubuntu återigen för att jag är så kass på datorer och Ubuntu är så simpelt att installera. Fast den här versionen har jag dock aldrig haft och den ser mer lovande ut än den jag hade tidigare, för den var helvetet på jorden. Jag är ändå nöjd över att ha fått igång min stationära dator som är typ 20 000 gånger snabbare än det danska stålet så just nu känns det som att ha bytt en gammal risig volvo mot en formel 1 bil (jag ber om ursäkt för den tveksamma metaforen men jag kan verkligen ingenting om bilar). Idag fick jag dessutom min snobben samling, alla avsnitten från 70-talet och det var verkligen något positivt. Charlie Brown eller Kalle pånken som han tveksamt översatts till i den svenska dubbningen kan vara världens mest deprimerade kille som hamnat i helt fel umgängeskrets för att vara hälsosamt. Jag tycker så synd om honom men det är också det som är charmen med hela serien. Åh, Snobben vilken jäkla 10 poängare med mina mått mätta (brorjävel) och det säger en hel del.

Här är ett bra exempel på vad jag menar med världens mest deprimerade pojk som umgås med fel personer (i alla fall de första 30 sekunderna):

Det är nog vackert väder ovanför molnen

Jag känner mig lite bättre idag men ska nog kunna vara frisk till imorgon eller torsdag senast. Jag orkar inte gå till sjukhuset för det är så bekvämt att bara ligga i soffan och dega. Det är ungefär allt jag gjort de senaste dagarna, legat i soffan och tittat på tv, sovit, lagat mat, sovit lite till, ätit lite mer och kikat på tv ytterligare några timmar. Jag fattar inte vad arbetslösa klagar över, det är ju hur gött som helst att vara sysslolös. Javisst, det kanske är tungt att inte tjäna några pengar men kom bara ihåg att det inte är de stora inkomsterna man blir rik av, utan de små utgifterna så kanske the ends will meet again.

Och jag var 18 år, 18 år för snart fyra år sen

Jag kom och tänka på att det är inte så himla långt kvar innan jag fyller 22 år. Jag har aldrig brytt mig så himla mycket om ålder men åandra sidan har jag aldrig varit äldre än vad jag är just nu. Det känns lite konstigt att åldras, kanske inte om man tänker på framtiden men om man tänker på den tiden som passerat så känner man sig ganska gammal ändå. Det känns som man varit med om mycket redan nu och så ska man skrota runt här i cirka 60 år till (kanske). Jag minns inte ens när jag fyllde 18 år mer än att det var den 13 juli något år på 2000- talet. Vad har man gjort dessa år sen man blev myndig? Jag vet inte om jag gjort något som jag kommer minnas som speciellt förutom när jag flyttade hemifrån. Det tycker jag faktiskt var ganska speciellt men då hade jag hunnit fylla 19 tre veckor tidigare. Spontanflytten till Gävle som tog ungefär två veckor från beslut till flytt. Tre flyttar som 19 åring hann jag med men som 18 åring gjorde jag nog ingenting som jag kan minnas, eller jag kanske la fotbollsskorna officiellt på hyllan då och var fast i en stad som sög livsglädjen ur en mer och mer för var dag som gick (om det nu är något att minnas). Nej, 18 år var nog ett skit år precis som när man fyllde 19 år och när jag tänker efter så var ju inte mitt 20 år heller någon succé med brutna ben och hoppande på kryckor. Det kanske är så att det här året är det bästa hittills, det kanske har vänt. Jag kanske inte är född till att förlora. Vi får se helt enkelt. Det är ju när jag tänker efter fem månader kvar så nåt skit ska väl hinna hända tills dess, så att även det här året jämnar ut sig. Jag är sjuk idag och när jag är sjuk blir jag melankolisk och bitter, jag försvarar mig inte utan konstaterar att detta är jag när jag är sjuk. Även om det hela kanske avslutades rätt fint för när jag började skriva det här inlägget var jag mycket yngre än vad jag är nu, ständigt jagad av tid det är livet det.



Din skiva tycks ha fått sig ett hack
Du går på som om ingenting har hänt
Och alla dessa år och jag vet hur du mår idag, men tiden går

Också du måste skynda ikapp oss andra
För jag tror att vi ska komma och behöva varandra
Om vi nånsin ska komma nån vart
........ Stackars Jack

Och jag tänker är du också själv, var är du ikväll?

Ligger och tittar på svensk maffia och har dragit på mig öroninflammation och feber. Livet är bra fint ibland, så imorgon ska jag bara ligga och halvsova hela dagen på det sättet som jag är bäst på. Tack för idag för nu checkar jag ut.




Have you ever had that feeling
That no one really knows what you're all about
And when you try to show them
They all got something to do tonight

The days just glide in

Idag sparkar fotbollssäsongen igång, första matchen utomhus på gräs. Det ska bli riktigt intressant och kul att komma igång på riktigt även om det kunde varit mer optimala förhållanden, 20 plus och fläktande vindar. Men vad ska man göra när man bor i Dantes version av helvetet? Det är bara gilla läget och köra. Vad som händer efter det vet jag riktigt inte, vad som helst kan hända eller inte hända. Det är ju lite fel tidpunkt i månaden för att gå ut med tanke på att pengarna inte trillar in förrän på fredag. Jag kan ju dock passa på och sammanfatta lite vad som hänt under veckan eftersom jag är så himla dålig på att skriva i den här bloggen. Det jag minns är ungefär att jag fått lock för ena örat och det värker som bara den, funderar på att klippa av det snart. Sedan var det tenta i coachingkursen i torsdags och det gick faktiskt bra kändes det som, hur bra återstår att se men jag borde ha klarat den (ta ut segern i förskott? Kanske). Sedan var jag på tentafest igår, lite dålig uppslutning men det blev ändå trevligt. Jag har nog inte så mycket mer att säga just nu, detta ska jag posta på facebook så att alla får kasta bort lite dyrbara minuter på att läsa denna skit som jag just nu publicerar men ändå tack för att ni läser.

Jag kan dock bjuda på en låt så här på när lördagen börjar accelerera in mot söndagens öppna famn.

Embrace me beauty

I stumbled and crawled these streets
With the people passing by
I never knew how to act
I never knew how to meet their eyes
And I couldn't tell you the reason why
I just wanna light up the sky

Den här låten är riktigt vass. En av de bästa som skrivits.

One day goodbye will be farewell

Jag tänkte bara hylla två av mina stora idrottsidoler som nu väljer att avsluta sina framgångsrika karriärer, vilka stjärnor, vilka minnen, vilka vinnare.



Jag tror aldrig idrottsvärlden har sett en lika stor vinnarskalle. När han var 22 år så hade han vunnit allt utom SM-guld och så många gånger som han försökt och försökt. Hockey har aldrig varit så rolig som när Peter the great latjade.



Det jag tycker kännetecknar bra idrottare är att de förändrar hela perspektivet hur idrotten ska utövas. Jag tror bara Maradona som individ kan mäta sig med Ronaldo i det perspektivet. Det Ronaldo har gjort för fotbollen kommer Messi eller C.Ronaldo aldrig göra titta bara på statistiken.


1993–1994 Cruzeiro 14 (12)
1994–1996 PSV Eindhoven 45 (42)
1996–1997 FC Barcelona 37 (34)
1997–2002 Inter 68 (49)
2002–2007 Real Madrid 127 (83)
2007–2008 AC Milan 20 (9)
2009–2011 Corinthians 42 (24


1994–2006 Brasilien 97 (62)

Goodbye sadsongs

Jag tror alla varit med om minst en händelse där man som åhörare förstår att man upplever något som är väldigt fint och väldigt ärligt. Tidigare har jag bara haft den förmånen att se detta stående i en folkmassa och sett artister visa stor ödmjukhet till varför de är där och man tänker på något sätt "åh, vad fint det är att trots sin framgång visar den så stor ödmjukhet". Idag såg jag något ännu vackrare som jag aldrig ens reflekterat över och det är när en person som har allting kvar att uppnå och allt att leva för gör detta. Jag vet inte vad jag ska skriva för jag vill inte förstöra detta minne. Det ord som ligger närmast är respekt men det är alldeles för utslitet för att kunna användas i detta sammanhang. Jag lovar att hade det Per Bjurman suttit i någon slags åhörarposition så hade han gjort samma sak som han gjorde under en Håkan Hellström spelning. Jag tänker inte skriva vad det här var för händelse med respekt för den som genomförde detta, men jag kan lova er att det var väldigt fint sett ur en blödig dalmas ögon.


Om jag ska dra någon slutsats till mig själv utifrån detta så såg jag äntligen innebörden av Neil Youngs vackra formulering It's better to burn out than to fade away, och jag känner att jag själv är inne på exakt samma linje som denna person. Jag har bara inte insett det förrän idag. Vi bär alla på skit i våra ryggsäckar men vi släpar på dom ändå för en dag kommer de inte väga så mycket, en dag kommer de inte ens bestå av luft, en dag kommer de endast vara ett vakuum. Det var på något sätt livsglädje komprimerad och ut-skjuten. Jag ska sluta nu för jag är fortfarande helt tagen.

Det är bara minnen för livet

Jag sitter här och tillåter mig själv att bli lite nostalgisk så här på måndagskvällen. Jag satt och läste lite inlägg från min gamla blogg och då från tiden när jag pluggade litteraturvetenskap och bodde uppe på Johanneberg. Ett av inläggen jag fastnade för handlade om en rätt speciell morgon som jag tänkte återge till alla nya läsare för jag vet att det finns väldigt många nya läsare och ni hardcore-läsare får chansen att säga "åh, ännu en repris". Ibland måste även de mest kreativa hjärnorna vila och således även min. Hur som helst ska jag återberätta en av de konstigaste mornarna jag haft. Jag har för mig att det var typ en söndagsmorgon och jag skulle som vanligt gå och duscha i de gemensamma duscharna som låg längre bort i korridoren och när jag öppnar min dörr ser jag en lapp liggande på golvet med texten "se upp... BAJS!!!". Det visade sig att en av mina korridors"kamrater" som kom från Skottland hade bjudit in några polare hemifrån under helgen och de hade tydligen festat på ett jävligt speciellt sätt. De hade nämligen bajsat i hela korridoren och i den gemensamma duschen så det var bara att vända in och invänta städhjälpen som sgs i alla fall hade fixat trots att det var en söndagsmorgon. Påföljderna av detta är bland det mest underliga jag också varit med om för vi i korridoren hade en snittålder på kanske 20 år medan en var lite av det äldre gardet och det är det här som är det sjuka. Den äldre ville få denna skotte vräkt och utslängd medan en annan propagerade för att han skulle få bo kvar. Därmed drevs lite av två kampanjer bakom varandras ryggar och jag minns att båda hade ett allvarligt snack med mig var för sig nån gång när de lyckades få tag på mig uppe i köket (som jag nästan aldrig befann mig i). Jag har för mig att jag stod på deras sida beroende vem jag pratade med, kanske beror på att jag alltid varit lite konflikträdd eller så var jag lite road av detta. Eller så här kan vi nog säga jag är inte den som lägger mig i saker, jag tror att saker löser sig till det bästa och att jag inte behöver leda något korsförhör. Hur som helst handlar inte detta riktigt om mig för denna historia fick ett rätt konstigt slut vill jag minnas. Den äldre kvinnan blev så trött på allt att hon flyttade och skotten flyttade också, jag vet inte om det var på grund av SGS men det tvivlar jag på eftersom det dröjde cirka 3 månader innan han flyttade (och uppsägningstiden på studentrum är en månad). Jag undrar på något sätt vad dessa människor gör idag, jag hoppas de mår bra och har tagit sig bort från helvetesboendet på Viktor Rydbergsgatan 48.

Det enda jag saknar därifrån är biljardrummet som jag och en polare (Alex- hans blogg finns under bra sidor fast den är lite lagd på is) invigde typ första helgen jag flyttat dit genom att spöa alla hyresgäster på pingis och vi spelade med kastruller och stekpannor och lite för mycket alkohol i kroppen och motståndarna hade typ VM-utrustning och vattenflaskor och gick verkligen in för det. Men det är över två år sedan, det var kanske då jag var som mest briljant, 19 år och världen framför mina fötter. En vacker dag ska jag även skriva vad som hände med min svarta hatt som jag en gång hade. Det är också en fin historia.

A present from the past

Nu ska jag ta med er på en resa tillbaka i tiden, närmare bestämt 364 dagar tillbaka.

"Jaha, ska man försöka sig på en sammanfattning så här på veckans sista dag? Jag har inte så mycket att säga egentligen för det har varit en relativt ohändelserik helg förutom tentafesten som var rolig förutom när vi drog på en klubb på avenyn. Inträdet var 140 kr och ölen kostade 50 kr och alla som känner mig eller har festat med mig vet vad jag tycker om inträde på klubbar. Tänkte att det kunde vara kul att testa någon sån där häftig nattklubb som såg ut att vara så roliga när man vandrade hem i dimman på väg upp på Johanneberg. Men när jag kom in så insåg jag var jag var. Jag hade gått i en teleport rakt in till trägårn i Ludvika för människorna var desamma och musiken så äcklig att jag trodde jag skulle få en hjärtattack. Jag vet inte om jag är den enda som känner så när det är disco-musik men det känns verkligen hur hjärtat slår i otakt och till sist får man bara ont och måste därifrån. Så jag och en polare från klassen betala in oss var där i 30 min och drog till närmsta ölhak och satt där till små-timmarna. När jag skulle åka hem bommade jag såklart spårvagnenshållplatsen så jag fick åka en jäkla omväg och var hemma kring klockan 5. Men det gjorde inte så mycket eftersom man satt på vagnen hela tiden.

Just nu sitter jag och lyssnar på Hästpojken och får gamla Bad Cash Quartet vibbar och eftersom det är alla hjärtans dag så kan jag bjuda på en klassisk valentine låt från BCQ.

http://open.spotify.com/track/1IE31z5SHJxEtTSXCFkL8L


Caligula väntar nog ändå
för nånting har stannat för oss två"



Haha, fy fan vilket rå-ont inlägg. Jag är glad att jag blivit äldre och att hjärtat lugnat ner sig lite och slutat slå i otakt till disco-musik och inte ens inträden på klubbar har jag något emot längre egentligen. Det kanske släppte när jag lämnade Johannebergs studentkorridorer för nu för tiden är jag mest glad och det är inte längre gitarrer och bas, trummor och hat som river.

Från där jag ropar

Sitter på vagnen ut till opaltorget. Har kommit till Prinsgatan och funderar om jag ska ta fram coachingboken och passa på och plugga lite men jag tycker det är så skönt att bara sitta på vagnen med musik i öronen, varje resa blir episk på något sätt. Jag och Danne fick klart med vårt grupparbete imorse så nu är det vara redovisning kvar sen tenta på torsdag och det känns rätt lugnt just nu, jag har nog koll på det mesta nu. Jag passar på att skriva ett inlägg så här på min iphone för jag har varit rätt dålig på att underhålla den hör bloggen men åandra sidan så tycker jag den här bloggen är skit. Jag ska försöka förbättra den, jag lovar.



I look into the sun just so I can shine
If that's what it takes

Tro & tvivel

Jag var på fest i nyktert tillstånd ikväll. Nu minns jag varför jag inte ska göra det igen. Det enda jag har lust med just nu är att försvinna in i en annan värld. Jag känner mig som 15 år just nu. Jag menar absolut inte att jag har några som helst problem att vara nykter utan snarare svårare att befinna mig bland onyktra människor i nyktert tillstånd. Jag antar att man lär känna sig själv bättre och bättre för var dag som går. Imorgon ska jag skriva klart alla små uppgifter i kursen samt förbereda presentation av humanistisk psykologi.



Thunder Road, baby, you were so right
Thunder Road, something dying down on the highway tonight

San Diego serenade

Lördag är det idag. Jag känner mig helt disträ nu för tiden, huvudet är helt tomt. Det blir alltid så här när jag kommit igång med träningen då springer huvudet iväg. Det värsta är att jag inte tycker det spelar så stor roll även om tillvaron för det mesta blir rätt grå utan löjliga tankar som jag älskar att hata så mycket. Igår var jag hemma hos en klasskompis och drack lite öl och hade det trevligt. Det hela var lite av en spontangrej och vi var fem stycken från klassen men det var trevligt ändå. Ibland behöver man inte vara fler för att döda en kväll, eller i alla fall för att kunna skära ett hål i kulissen och måla en väg bort från vardagen. Idag ska jag däremot gå på födelsedagskalas och dricka läsk (ja, ni läser rätt). Det kommer bli ett kortare besök sen åker jag hem igen.

Vi avslutar det här med lite Tom Waits:

Det verkar som det inte var många länkar under min kategori "bra sidor" som fungerade, nu är det fixat så kör hårt.

Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

Sitter och tittar på sommarkurser precis som förra året. Denna gång har jag dock inställningen att läsa något som jag kan ha nytta av, vilket jag inte hade förra året och därför läste jag krigsföring under andra världskriget (pest och pina). Denna gång ska jag försöka hitta något mer idrottsrelaterat men det är svårt eftersom det inte finns några direkt relevanta kurser på sommaren. Jag funderar dessutom på att lägga till lite halvtidskurser till nästa höst helst inom träningslära (trots att jag hatar anatomi) men vad gör man inte för att plåga sig själv lite extra. Vi får se, jag har nästan en månad på mig att hitta något spännande att göra på sommaren, jag tror dock inte att jag ska ta något studielån utan bara bidraget under sommaren och leva som en kyrkråtta men vi får se hur jag gör. Jag har ju trots allt erfarenhet av hur det är att leva som en kyrkråtta med ca 700 kr per månad efter att hyran var betlad (jävla CSN). Jag kan erkänna att då var jag rätt nära att ge upp och åka hem till Ludvika och aldrig sätta foten utanför mammas dörr igen som ett monument över en som försökte fånga dagen men kom tillbaka med natten.


Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig




Fortsätt för du är snart där.

Laugh along even though they're laughing at you

Kommer hem från skolan och ser att way out west har bokat Pulp till sommaren. Jag måste dit, vem ska med? Spelar ingen roll om jag så ska behöva gå själv så kommer jag gå (nu tror jag inte att jag kommer behöva göra det) men de som är sugna kan ju höra av sig på nåt sätt nån gång innan way out west.

You die when you're young

Jag vet, jag blir bara äldre och äldre desto fler dagar som går förbi. Jag är inte hur mycket folk än kan tro någon slags Dorian Gray kopia och jag kanske börjar förlika mig mer och mer vid den tanken att jag inte är det och för att ytterligare cementera detta så tänker jag bjuda på en låt av en person som jag tycker är grym. Mauro Scocco vilket geni.





Jag ser människor omkring mig
Jobba dygnen runt
För att slippa känna efter
Hur de egentligen mår

Jag finns här för dig (vem du än är)

Outside another yellow moon
Has punched a hole in the nighttime, yes
I climb through the window and down to the street
I'm shining like a new dime
The downtown trains are full with all of those Brooklyn girls
They try so hard to break out of their little worlds

Well you wave your hand and they scatter like crows
They have nothing that will ever capture your heart
They're just thorns without the rose
Be careful of them in the dark
Oh, if I was the one you chose to be your only one
Oh baby can't you hear me now, can't you hear me now

Will I see you tonight on a downtown train
Every night it's just the same, you leave me lonely now

I know your window and I know it's late
I know your stairs and your doorway
I walk down your street and past your gate
I stand by the light at the four-way
You watch them as they fall, oh baby, they all have heart attacks
They stay at the carnival, but they'll never win you back

Will I see you tonight on a downtown train
Where every night, every night it's just the same, oh baby
Will I see you tonight on a downtown train
All of my dreams they fall like rain, oh baby on a downtown train

Will I see you tonight on a downtown train
Where every night, every night it's just the same, oh baby
Will I see you tonight on a downtown train
All of my dreams just fall like rain, all on a downtown train
All on a downtown train, all on a downtown train
All on a downtown train, a downtown train

Så jag hör att du är på kryss med boozen
Och jag hör att du förklarar krig mot kärleken
Men inte ska du dricka ditt hjärta itu
Så du vill bo på easy-street aldrig riskera nåt, aldrig växa upp?

Här har du ditt liv

Ja, vad ska jag skriva om idag då? Jo, jag kan skriva att jag kommit igång riktigt bra med träningen igen efter att ha haft cirka en veckas uppehåll. Det känns bra att kunna klämma in den någonstans i ett annars rätt fullspäckat schema. Dock drog jag på mig en sån jädra träningsvärk i ryggen så det var helt sjukt men den börjar gå över nu. Dessutom sprang jag härifrån till Kviberg och tillbaka igår så nu är jag snart uppe i 5 mil på 8 dagar vilket känns helt okej. Idag har jag dock tagit det lugnt var och kollade på Häcken-Ålborg vilket kanske inte var årets match men den slutade i alla fall 2-2 sen var det dags för det andra mötet med Göteborgsfotbollsförbund för att planera de resterande matcherna. Det gick bra och vi fick de flesta datum som vi hade önskat men det kommer bli mycket matcher från och med April fram till Oktober med minst två matcher varje vecka, men men that's football. Därför hoppas jag att alla som läser den här bloggen som har möjlighet kommer till Åkeredsvallen och kikar på juniorfotboll för det skulle vara kul om det blev lite publik på matcherna. Sedan avslutningsvis ska jag ge alla läsare en presstopp som kan få alla att sätta vad de nu vill i halsen jag längtar lite till våren, jag har ledsnat på vintern nu so come on summer, come on now stay all winter with me, come on summer stay all winter.



Jag tar livet för vad det är nu
jag är inte samma man som förr
När jag var förälskad i för många
och blev full bakom varje dörr