Jag kom och tänka på att det är inte så himla långt kvar innan jag fyller 22 år. Jag har aldrig brytt mig så himla mycket om ålder men åandra sidan har jag aldrig varit äldre än vad jag är just nu. Det känns lite konstigt att åldras, kanske inte om man tänker på framtiden men om man tänker på den tiden som passerat så känner man sig ganska gammal ändå. Det känns som man varit med om mycket redan nu och så ska man skrota runt här i cirka 60 år till (kanske). Jag minns inte ens när jag fyllde 18 år mer än att det var den 13 juli något år på 2000- talet. Vad har man gjort dessa år sen man blev myndig? Jag vet inte om jag gjort något som jag kommer minnas som speciellt förutom när jag flyttade hemifrån. Det tycker jag faktiskt var ganska speciellt men då hade jag hunnit fylla 19 tre veckor tidigare. Spontanflytten till Gävle som tog ungefär två veckor från beslut till flytt. Tre flyttar som 19 åring hann jag med men som 18 åring gjorde jag nog ingenting som jag kan minnas, eller jag kanske la fotbollsskorna officiellt på hyllan då och var fast i en stad som sög livsglädjen ur en mer och mer för var dag som gick (om det nu är något att minnas). Nej, 18 år var nog ett skit år precis som när man fyllde 19 år och när jag tänker efter så var ju inte mitt 20 år heller någon succé med brutna ben och hoppande på kryckor. Det kanske är så att det här året är det bästa hittills, det kanske har vänt. Jag kanske inte är född till att förlora. Vi får se helt enkelt. Det är ju när jag tänker efter fem månader kvar så nåt skit ska väl hinna hända tills dess, så att även det här året jämnar ut sig. Jag är sjuk idag och när jag är sjuk blir jag melankolisk och bitter, jag försvarar mig inte utan konstaterar att detta är jag när jag är sjuk. Även om det hela kanske avslutades rätt fint för när jag började skriva det här inlägget var jag mycket yngre än vad jag är nu, ständigt jagad av tid det är livet det.
Din skiva tycks ha fått sig ett hack
Du går på som om ingenting har hänt
Och alla dessa år och jag vet hur du mår idag, men tiden går
Också du måste skynda ikapp oss andra
För jag tror att vi ska komma och behöva varandra
Om vi nånsin ska komma nån vart
........ Stackars Jack
var det benen du bröt när vi skulle på Liseberg och se Håkan Hellström? :O
SvaraRaderaEller var det armen? Ett helvete i alla händelser, såklart!
Det var faktiskt båda. Krossade armbågen och bröt lårbenshalsen, men det är historia nu. Jag menar det finns ju så många fler ben att bryta :D
SvaraRadera