Ring i alla klockor, ring in gryningen, ring för alla som hoppats och för de som står upp än

Nu sitter jag här igen. Det är verkligen igen för nu har jag blivit tvungen att installera Ubuntu återigen för att jag är så kass på datorer och Ubuntu är så simpelt att installera. Fast den här versionen har jag dock aldrig haft och den ser mer lovande ut än den jag hade tidigare, för den var helvetet på jorden. Jag är ändå nöjd över att ha fått igång min stationära dator som är typ 20 000 gånger snabbare än det danska stålet så just nu känns det som att ha bytt en gammal risig volvo mot en formel 1 bil (jag ber om ursäkt för den tveksamma metaforen men jag kan verkligen ingenting om bilar). Idag fick jag dessutom min snobben samling, alla avsnitten från 70-talet och det var verkligen något positivt. Charlie Brown eller Kalle pånken som han tveksamt översatts till i den svenska dubbningen kan vara världens mest deprimerade kille som hamnat i helt fel umgängeskrets för att vara hälsosamt. Jag tycker så synd om honom men det är också det som är charmen med hela serien. Åh, Snobben vilken jäkla 10 poängare med mina mått mätta (brorjävel) och det säger en hel del.

Här är ett bra exempel på vad jag menar med världens mest deprimerade pojk som umgås med fel personer (i alla fall de första 30 sekunderna):