Jag sitter här och tillåter mig själv att bli lite nostalgisk så här på måndagskvällen. Jag satt och läste lite inlägg från min gamla blogg och då från tiden när jag pluggade litteraturvetenskap och bodde uppe på Johanneberg. Ett av inläggen jag fastnade för handlade om en rätt speciell morgon som jag tänkte återge till alla nya läsare för jag vet att det finns väldigt många nya läsare och ni hardcore-läsare får chansen att säga "åh, ännu en repris". Ibland måste även de mest kreativa hjärnorna vila och således även min. Hur som helst ska jag återberätta en av de konstigaste mornarna jag haft. Jag har för mig att det var typ en söndagsmorgon och jag skulle som vanligt gå och duscha i de gemensamma duscharna som låg längre bort i korridoren och när jag öppnar min dörr ser jag en lapp liggande på golvet med texten "se upp... BAJS!!!". Det visade sig att en av mina korridors"kamrater" som kom från Skottland hade bjudit in några polare hemifrån under helgen och de hade tydligen festat på ett jävligt speciellt sätt. De hade nämligen bajsat i hela korridoren och i den gemensamma duschen så det var bara att vända in och invänta städhjälpen som sgs i alla fall hade fixat trots att det var en söndagsmorgon. Påföljderna av detta är bland det mest underliga jag också varit med om för vi i korridoren hade en snittålder på kanske 20 år medan en var lite av det äldre gardet och det är det här som är det sjuka. Den äldre ville få denna skotte vräkt och utslängd medan en annan propagerade för att han skulle få bo kvar. Därmed drevs lite av två kampanjer bakom varandras ryggar och jag minns att båda hade ett allvarligt snack med mig var för sig nån gång när de lyckades få tag på mig uppe i köket (som jag nästan aldrig befann mig i). Jag har för mig att jag stod på deras sida beroende vem jag pratade med, kanske beror på att jag alltid varit lite konflikträdd eller så var jag lite road av detta. Eller så här kan vi nog säga jag är inte den som lägger mig i saker, jag tror att saker löser sig till det bästa och att jag inte behöver leda något korsförhör. Hur som helst handlar inte detta riktigt om mig för denna historia fick ett rätt konstigt slut vill jag minnas. Den äldre kvinnan blev så trött på allt att hon flyttade och skotten flyttade också, jag vet inte om det var på grund av SGS men det tvivlar jag på eftersom det dröjde cirka 3 månader innan han flyttade (och uppsägningstiden på studentrum är en månad). Jag undrar på något sätt vad dessa människor gör idag, jag hoppas de mår bra och har tagit sig bort från helvetesboendet på Viktor Rydbergsgatan 48.
Det enda jag saknar därifrån är biljardrummet som jag och en polare (Alex- hans blogg finns under bra sidor fast den är lite lagd på is) invigde typ första helgen jag flyttat dit genom att spöa alla hyresgäster på pingis och vi spelade med kastruller och stekpannor och lite för mycket alkohol i kroppen och motståndarna hade typ VM-utrustning och vattenflaskor och gick verkligen in för det. Men det är över två år sedan, det var kanske då jag var som mest briljant, 19 år och världen framför mina fötter. En vacker dag ska jag även skriva vad som hände med min svarta hatt som jag en gång hade. Det är också en fin historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar