Nu kan ni kalla mig för Sundance Kid

Nu kommer den smygandes igen. Jag kan se den genom fönstret men jag har inte förmågan att stoppa den. Febersvagheten är troligtvis bara två dagar bort för jag känner mig rejält hängig och har nackspärr vilket brukar vara ett tydligt tecken för att febern närmar sig. Det är mitt tecken likt Harry Potters ärr när Voldemort är i närheten. Har i alla fall fortsatt pluggandet idag och nästan tagit mig halvvägs i ena boken vilket känns helt okej, nu kan jag förtjäna lite vila under helgen. Jag vet inte riktigt vad helgen har att erbjuda mer än fotbollsträningar lördag och söndag utöver det vet jag inte, men det brukar ju alltid dyka upp något annars kan det vara bra att bara försöka tackla sjukdomen så högt upp i banan som möjligt. Give and go som en av mina före detta hockey tränare skulle sagt, det är A och O i hockey give and go. Han hade säkert rätt, synd bara att allt han sade var enligt han A och O vilket gjorde att hans trovärdighet som coach minskade. Men ja, det är inte lätt alla gånger att coacha för man vill så mycket och man vill säga att allt är A och O men det går så klart inte, man får som i alla andra situationer kompromissa och hoppas att man hittat det bästa receptet. Inte för att jag drabbades av hans A och O hockey eftersom jag var dum nog att stå längst bak i en armerad uniform som målvakt. Men sånt är livet, tänker man inte efter så hamnar man tillslut längst bak och alla får försöka skjuta ner dig men insikten av det är att det inte går, man står upp ändå hur jävla ont det än gör. Man bara gör, biter ihop och håller käften.