Idag när jag skulle ta mig hem från Opaltorget stod jag och väntade på spårvagnen som skulle ta mig hem. Spårvagnen stod 10 meter bort och väntade på klartecken att få åka vändsträckan och jag stod vid hållplatsen och väntade på att få stiga in i värmen hos spårvagnschauffören. Det tog ungefär 10 minuter innan han körde den här sträckan och jag stod där som den snälla pojken jag är och frös som turister i Sibirien. Varför får man inte gå på spårvagnarna när de ska vända? En gång blev jag avsläppt mitt i tunneln vid Frölunda torg då jag missat att det var slutstationen så jag fick gå i mörkret i den där tunneln tillbaka till Frölunda torgs hållplats med mötande spårvagn kommande i tunneln. Det är lite läskigt att gå i den där tunneln när det kommer mötande trafik och allt man ser är två lampor, det Västtrafik är bland det sjukaste jag varit med om och jag har varit med om mycket sjuka saker. Då tänker säkert de flesta att jag var onykter eller får skylla mig själv så som alla gör när en människa berättar om saker den har blivit utsatt för men detta var typ en onsdag och jag brukar aldrig dricka en droppe alkohol under veckodagar så the laugh is on you. Hur som helst funderar man på vad det finns i de här kurvorna? Vad är det som får spårvagnschaufförerna att släppa allt förstånd och humanism när de kommer till sina vändplatser? Vad är det politikerna aldrig nämner?
Nu ska jag sluta länka via facebook. Ni som vill läsa får läsa men då får ni hålla koll själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar