Då var det dags igen för detta söndagsinlägg som alla väntar på. Jag gillar att skriva de här inläggen det känns inte lika forcerat och bajsnödigt som de andra. Få se vad ska jag skriva om denna gång? Oscar Wilde? Fotboll? Skolan? Ja, nåt av det lär det väl bli eftersom det är ungefär så man kan dela in mitt liv.
Just nu sitter jag och tittar på tv och väntar på att min mat ska hinna laga sig själv (se där bröt jag mitt senaste metainlägg). Äh, jag har verkligen ingenting att säga just nu, jag är slut och färdig och trött. Jag chattade med en gammal vän precis och det är nästan så att jag fick lite hemlängtan och återigen inser jag att det finns bra folk i Ludvika (åh, detta Ludvika som förstört och stärkt mig så). Igår skrev jag ett inlägg som jag aldrig publicerade om hur jag och mina systrar brukade leka inne i ett påslakan när vi var små samtidigt som våra föräldrar spelade bingolotto. Denna lek utspelade sig mitt på vardagsrumsgolvet och platsen kallade vi för legoland så den som inte tror att man blir galen i den där staden kan ju fundera över den där leken. Hur som helst skulle det vara skönt att åka till skogarna inom en snar framtid och få lite perspektiv. Det känns bra att ha den platsen för det finns ingenting som kan ge mig lika mycket energi som att åka dit och inse att det finns så mycket, mycket värre saker än det man själv gör. Ludvika är som ett batteri som aldrig går att ladda ur, det är guld värt.
Back to my school yard
And back to where it began
I know you thought you won
But I knew I was right and you were wrong
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar