Jag känner mig så sjukt motiverad för tillfället, som om ingenting kan stoppa mig. Jag kör bara nu, det är som om alla tankar börja släta ut sig efter i alla fall 7 års intensivt tänkande. Nu är det sluttänkt, nu är det som om jag lagt upp min back up och jag inte har något kvar att förlora, det har jag gjort tillräckligt vid det här laget. Nu tittar jag uppåt mot himlen igen, nu sätter jag fart som Speedy Gonzales. Det kanske är våren som är på väg som gör mig motiverad, men vad det än är så ska jag försöka ta koncentrat av den här känslan och lägga in den i en burk och snart kan ni alla nynna "jag kände pojken här i fönstret mitt i mot, han samlade drömmar i fickan". En liten pojke i för stora skor säger "Jag ska nog lyckas"
Äntligen på väg
Luften bor i mina steg
heja heja!
SvaraRadera