När världen tystnar

Idag i skola inträffade en konstig situation där en person började garva helt plötsligt under en föreläsning. Jag tänker inte skriva bakgrungen till detta garv men hur hemsk är det inte att börja skratta okontrollerat när man inte får. Jag har faktiskt aldrig varit med om att hamna i den situationen själv, kanske för att jag mest sitter och drömmer på lektionerna eller försöker förstå mig på undervisarens pedagogiska metoder. Inget av de brukar gå något vidare i. Jag vet att jag har en tendens att alltid skriva ner eller prata ner mig själv. Jag är nog mer med än vad jag ger sken av. Egentligen vet jag inte varför jag gör på detta sätt eftersom jag tycker att intelligens och allmänbildning är bland det mest åtråvärda i livet och hos människor. Fast åandra sidan är det mest intressanta hos människor det man inte ser så det kanske är bättre att dölja sina goda sidor. Äh, jag säger som Filip Hammar "jag är så komplex och det är det dom gör mig så intressant"