Den här dagen kommer inte gå in i någon självbiografi om jag någon gång kommer skriva en. Jag tänker inte skriva något mer utan så här känner jag just nu.
Men jag antar att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet så allt blir väl skit som vanligt, som alltid. Men så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå så ska man väl inte vara så bitter. Men oavsett allt Evert Taube har lärt mig om livet så vet jag också att behind every cynic lies a bitter dreamer, och det får man aldrig någonsin glömma. Nu sätter jag Evert Taube i lurarna och tar en promenad innan veckans tv-höjdpunkt dvs. Pluras kök börjar. Tack och hej leverpastej!
Ack, Carmencita gör mig inte så besviken,
jag tänker skaffa mig ett jobb här i butiken,
sköta mig noga, bara spara och knoga
inte spela och dricka, men bara älska dig.
Säg, Carmencita, det är ändå blott med mig,
säg, som du vill dansa tango.
Nej Fritiof, ni förstår musik,
men jag tror inte ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa just idag att han visste,
vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor,
och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, kor och svin
och han dansar underbar tango.
Carmencita, lilla vän, akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mig ett jobb i er butik.
Och när vi blir gifta söta ungar skall vi få, som kan dansa tango.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar