Alla drömmer om fåglar även du även jag

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig. Men jag känner mig lite besviken på mig själv. Jag har oerhört lätt att få ångest för saker jag borde göra, saker som jag borde gjort för längesen och saker som jag gjort. Dessutom verkar tiden aldrig vara på min sida. Eller rättare sagt ingenting verkar vara på min sida. Hade jag varit religiös så hade jag trott att gud jävlas med mig. Eller som de säger i en film angående liv på andra planeter och angående Gud "Maybe God dosn't exist... Yet". Det kanske finns en jävel långt borta någonstans som tycker om att jävlas med mig. Jag kan ju alltid hoppas att det är så, det hade varit skönt att få någon slags förklaring till varför det blivit så här. Det värsta av allt är att jag tycker att jag beter mig exemplariskt oftast i alla fall och har gjort det i många herrans år. Om jag har haft 21 års uppförsbacke så kommer kanske nerförsbacken snart. För något jag lärde mig under litteraturvetenskapen är att de flesta historier som börjar lyckligt avslutas olyckligt och vice versa. Jag undrar bara när mitt livs klimax kommer, eller har det redan kommit?