Ni två hör på, se upp så att ni inte också blir sånna jävla svin

Igårkväll spelade jag lite fotboll med några polare och det gick förvånansvärt bra, mycket bättre än vad jag trott att det skulle kunna gå med denna sönderbrutna kropp. Hur som helst fick det mig att reflektera över alla dagar och kvällar man spenderat på Ludvikas egna Wembley dvs. Stensveden. Denna plats har två elvamannaplaner och två sjumannaplaner och från det jag var typ 11 år tills jag var 16 så bodde jag nästan på det där stället. Man tog morsans gamla hoj och satte lillbrorsan på pakethållaren med boll, vattenflaska och målvaktshandskar nerpackade i en gammal sliten brynäsväska. Det gick inte att stoppa oss på våren/sommaren/hösten. Vissa dagar bestod av cirka 7-8 timmars fotbollspelande. Fast alla gillade inte detta för vi var alltid rädda för att vaktmästaren skulle komma ut och skälla på oss för att vi förstörde planerna och en gång kom han till och med ut och skickade bort oss från plan. Några år senare kom han på hur han skulle få bort oss genom att han låste fast alla målen, jävla gubbtjuv. Så här i efterhand borde man bett honom fara åt helvete men jag har väl alltid varit för snäll och kanske rädd för allt. "Det största brottet av allt är att bemöta det som brinner med en halvfuktig trasa och om man själv är den branden som den fuktiga trasan läggs på... det är så hemskt, det är som om man är osynlig på nåt sätt" Henrik Berggren

Innan vi började åka till Stensveden så spelade vi givetvis fotboll på gården där mammas hammock fick tjänstgöra som mål. Jag kommer aldrig glömma en tidig vårdag i spöregn/snö när vi förstörde allt gräs på hela baksidan av huset så det var en enda stor lerpöl långt in i juni. Det var kanske då vi blev ivägskickade till Stensveden. Många timmar av sitt liv har man spenderat vid en fotbollsplan och varenda timma har varit lika given. För att inte tala om alla kvällar då jag stod nere i källaren och jonglerade med en boll men det kan vi spara tills en annan gång. Otur bara att man föddes i en glaskropp som går sönder hela tiden.


Oh, this town
Kills you when you're young