Jag sitter i detta nu och pluggar på biomekaniken och hoppas att allt ska falla på plats till sist. Just nu är det långt kvar det vill jag lova, men skam den som inte ger allt den har för att lyckas. Jag hatar verkligen matte, jag har aldrig varit något mattesnille men jag måste i alla fall försöka, jag ger inte upp, det ska gå. Det handlar om vilja, det handlar om att orka, det handlar om att försöka och lära sig. Hade det varit för något år sedan hade jag nog knäppt en bärs och jagat ljuset från lyktstolparna på någon okänd gata i Göteborg. Men den tiden är över, den tiden dog för ett tag sedan. Jag tror man kan räkna på ena handen hur ofta jag varit ute och känt pulsen från Göteborgs uteliv detta år. Åandra sidan har jag ett rätt rejält försprång på de flesta så jag kan nog ligga rätt lågt några år till om det skulle behövas.
Fast turisterna är borta
Går jag nästan aldrig ut
Nej, jag väntar tills imorrn bitti
Det är den tiden jag gillar bäst
Då ska jag ta en promenad i parken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar