Sitter och läser lite på aftonbladets fattigblogg eller vad de nu kallar den. Vackra berättelser från människor som fått gå livets bakgata utan att kunna säga att man inte kan gå på samma gata som andra med en tanke på att de kommer ändå inte förstå. Nej, det kanske är väldigt svårt att förstå hur människor som är utsatta mår, det kanske till och med är omöjligt, vad vet jag? Men ärligt talat de här tipsen som vissa smurton skickar in är bedrövliga. Det är inga tips det visar bara någon slags känslorubbning. Ett förslag angående om att vissa inte har råd att åka på semester "det är bara att ta cykeln och barnen ut i skogen och tälta" etc. Javisst, det kanske är så men när man känner sig utsatt och har ångest över att ens egna barn inte får samma livsförutsättningar som grannens barn så är väl knappast en tälttripp ett värdigt förslag. När föräldrarna knappt kan få månadslönen att räcka i två veckor då finns det de som tycker att "ja, men fan ta en tälttripp så kommer livet bli swell igen". Det finns historier om ensamstående mammor som tagit sina ungar till kyrkan så att de kan få lite mat och kläder, berättande ur den synvinkeln från människorna som faktiskt varit utsatta. Det finns ingen människa som vill be om hjälp, tänk då att tvingas till det och på köpet så tycker folk omkring dem att det är snyltare som bara lever på skattepengar. Detsamma gäller alla städers tiggare herregud nog kan man avvara 5 kr till en stackars krake oavsett om de jobbar i ligor eller inte. En vacker dag kan det vara du eller för all del jag som går där när alla vänder ryggen till. Men jag kan i alla fall trösta mig med att det verkar som de som fått kriga sig uppåt har blivit bra människor till skillnad från de här kidsen som hänger på alla stans coola klubbar.
When the lunatics are coming in the late afternoon
I will comfort you
By saying that I am just one of a kind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar