Vad ska man skriva en dag som denna då skolan nu är över. Detta skolår som verkligen dansat snabbare än febersjuka tonåringar på avenyn under månljusets pustande ljusstrålar. Det började väl någon gång i september med en VFU period hemma i dalarna där jag fick äran att vara med mitt kära dalalag Brage i en månad. Vad som skedde efter det eller om det ens skedde vet jag inte riktigt, det var väl någon annan kurs antar jag. Det är lite så universitetslivet är, kurs, kurs, kurs, kurs, ledig, kurs, kurs, kurs, kurs, ledig. Antar att jag inom en snar framtid måste påbörja min genus och idrottskurs också. Vad som väntar mig om precis ett år vet jag inte riktigt. Det vore tråkigt om det är slut då, men jag antar att när det är som bäst så måste det bli sämre. Det är som om man aldrig kan fila ner berget som det står "bra" på så att man får en stabilare grund att stå på, utan den toppen är så sylvass att när man kommer högst upp sticker man sönder fötterna på dess topp. Eller det kanske är självförvållande. Troligtvis är det självförvållande. Men vad som än sker så känner jag mig redo för en ny utmaning, en höst i toppform, jag ska bara ta mig igenom sommaren. Ge mig nåt som känns.
Har sett allt från båda sidor nu
Från in och ut
Ändå ser jag nu bara
Illusioner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar