Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här. Just nu står jag i och jobbar, detta jobb har jag fram till och med nästa vecka sedan på söndagen den vecka åker jag iväg till Falköping och jobbar två veckor. Sedan är jag kluven ifall jag åker hem till Ludvika en vecka eller tillbaka till Göteborg. Vi får se, tiden löser alla problem och gör den inte det så är det inget problem. Vad hade jag tänkt skriva om då? Jag vet inte ibland försöker skriva om något som rubriken kan avslöja, idag vet jag inte om jag behöver skriva något. Min två stora informationskällor idag är Facebook och Twitter, jag hinner knappt med så mycket mer dessa veckor vilket gör att dessa inlägg inte blir väldigt vattniga då jag inte tycker om att skriva något negativt om personer som inte riktigt förtjänar det. Det finns säkert personer i min facebook vän lista som behöver höra några väl valda ord men jag känner att jag inte riktigt är personen att göra det. Jag känner inte längre det behovet som jag en gång kände. Det där behovet att få folk att bara då och då reflektera över vad de gör med sina liv. Jag kanske börjar bli gammal och om det är så här det känns att bli äldre så längtar jag redan till nästa år. Fan, vilken äckligt positiv människa jag blivit men att säga att allting är fel kan vilken idiot som helst göra (se på mig), men att hitta något bra i all skit är en stor utmaning och därför ett tidsfördriv att leva för.
Ammunitionen tog slut till sist
Nu kan ni kalla mig the Sundance Kid
Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar