söndag 8 maj 2011

I don't mind if you forget me

Jag ska fortsätta denna Morrissey hyllning som jag påbörjade igår.



















But when they've used you
And they've broken you
And they've wasted all your money
And cast your shell aside

And when they've bought you
And they've sold you
And they've billed you for the pleasure
And they've made your parents cry
I will be here
OH, BELIEVE ME
I will be here

lördag 7 maj 2011

Jag hör inte mitt eko slå mot gatan, kan inte minnas vem jag var igår

Det känns konstigt att jag inte kommenterat detta med att Morrissey återigen kommer till Sverige. Denna man har länge varit min största idol (om man tillåter sig själv att använda detta innehållslösa ord). Jag vet inte om jag kommer ta chansen att se honom denna gång heller, jag vill men vet inte. Jag vet att han blivit gammal och jag vet att han är världens största narcissist och jag vet att hans musik blivit mer hårdrock än vad som är förlåtligt, men vafan det är Morrissey. Det är mannen som skrivit textrader som "The pain was enough to make a shy, bald buddhist reflect and plan a mass murder" eller bara textraderna som är världens vackraste poesi och kanske det vackraste man kan säga till någon "if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die, and if that ten ton truck, kills the both of us, to die by your side well, the pleasure and privilige is mine". Eller när han gör upp mot rasistanklagelserna han fått genom åren med sin Irish blood, english heart. Återigen jag vet inte om jag kommer ta chansen denna gång heller men fasen det hade varit så värt det, jag får klura ett tag till. Det är från denna man jag har tagit nästintill alla inspiration genom åren, det var han och broder daniel som en gång gjorde mig till jag.





Don't forget the songs
That made you cry
And the songs that saved your life
Yes, you're older now
And you're a clever swine
But they were the only ones who ever stood by you













And when you're dancing and laughing
And finally living
Hear my voice in your head
And think of me kindly




YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE

onsdag 4 maj 2011

Jag är gjord för att leva länge och jag står upp än

Jag har inte skrivit här om den biomekanik-tenta som jag skrev att jag trodde att jag skulle åka på en omtenta på. Det hade i så fall blivit den första omtentan på väldigt länge, men fan jag fixade den. Det var dessutom med en halv poängs marginal så det kändes jävligt gött att ha en rejäl marginal på inom ett ämne som inte ens Jehovas vittnen medlemmar skulle kunna komma på att plåga sig själva med (ja, jag ser det som någon slags självplågeri att gå dörr till dörr och prata om domedagen). Måste varit någon klok människa som myntade ordspråket varje poäng över godkänt är ett förlorat socialt poäng. Om man utgår för det så borde jag vara allas förebild. Jag förstår inte hur jag gör men på något jävla vis har jag en tendens att landa på fötter, förutom en gång då när jag bröt lårbenshalsen och krossade armbågen men den historien har jag nog skrivit om förut eller så kommer den väl snart (i alla fall det jag minns av den). Men som Martin Elisson en gång i tiden skanderade i en låt "It's better to fall sometimes, than to never ever stumble" så jag hade nog inte tagit det för hårt ifall jag inte hade klarat det. Sånt är livet, ibland gör man rätt ibland gör man fel, det är bara att leva med det. Hur ska man lära sig om man aldrig gör fel? Jag har snart levt 22 år och gjort så många fel att jag kanske snart gör något rätt. Men hela livet är en läroprocess och erfarenhet är inte tungt att bära så man ska aldrig gräma sig över ett nederlag, utan bara vänta in nästa tillfälle att briljera.



Om linje 19 tar mig hela vägen ut,
om denna vintern nånsin nån gång kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst uppe i tornet
tills dess: ha det gott, och sköt om dig, ta det lugnt,
hälsningar från mig.

Kapten, vart ska vi och när kommer skeppet fram?

Ja, vad ska man säga? Vad ska man säga när solen bestämt sig för att gömma sig bakom molnen och Gud bestämt sig att skicka is från himlen och utsätta befolkningen för påfrestningar likt de som han utsatte Noah för. Kanske inte riktigt lika påtagliga men ändå tillräckligt för att man ska känna av dem. Ni ser jag kan min religion även om jag är ateist, men jag gillar ändå historierna som finns i bibeln. Just nu läser jag en bok som heter Tokfursten som är en självbiografi från en schizofren person som blev intagen på Säters mentalsjukhus för många år sedan. Den kanske inte är helt aktuell idag, och man behandlar säkert inte patienter på exakt samma sätt idag som han beskriver det men det är intressant att ta del av hans tankar. Han pratar alltid om Gud och Guds hantlangare, han berättar om hur han lidit och alltid känt en slags skam över att han aldrig varit som någon annan, att han på något sätt svikit alla pågrund av att han varit så annorlunda. Den är både intressant och hemsk, ren och skär ångest rakt igenom hela boken. Men ack så vackra metaforer den killen kommer med, om man inte gillar temat och inte gillar självbiografier eller mörka historier så bör man läsa den för alla otroliga omskrivningar, för de är himmelska. Själv imponeras jag över hur folk kan laborera med språket och få en helt vanlig mening att låta som så mycket mer. Därför kan jag rekomendera denna bok till alla.

tisdag 3 maj 2011

Let's get togheter before we get much older



Teenage wasteland
It's only teenage wasteland

söndag 1 maj 2011

Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen?

Sitter och tittar på tv4 humorgala och funderar på om det är en självmordsgala eller en gala för alla som genomgått lobotomi. Eller folk kanske skrattar åt parodier på solsidan som går ut på precis samma poäng som solsidan. Det här explicita samhället som håller på att uppstå, låt människor tänka själva och sluta säga vad som är roligt. Nej, tacka vet jag den personen som hade blivit intervjuad i Ludvikas lokaltidning när jag var hemma. Det var en tant som drev en antikmässa (eller något liknande) rubriken var ett citat från henne som löd: "Jag önskar att någon kunde släcka solen". Där har vi komik tv4. Jag kommer nog referera till min vecka i Ludvika ett tag framöver här är jag rädd för och just nu är det här ett dåligt försök att skriva ett klassiskt söndagsinlägg men jag gör så gott jag kan.



Det finns en ny Raskolnikov nu, bakom varje hörn någon som du

Igår var det valborg, en dag jag aldrig förstått mig på egentligen. En dag då många ungdomar gör alkoholdebut, vilket är kul. Jag tror vi alla behöver ha en lite liberalare syn på alkohol nog för att den tar liv stup i ett men det gör bilkörning också och ingen vill förbjuda bilar, men det klart det skulle ju drabba en själv och man kan ju inte vara emot något man själv har fördel av. Skitsamma det var inte ungdomsfylla jag skulle skriva om för det skiter jag fullständigt i, däremot är det roligt att det finns en statisk på att de som gör tidig alkoholdebut tenderar till att ha lägre utbildning, sämre jobb etc. fast att påstå att det har med alkohol att göra är trams och ignorant. Det jag tänkte skriva om handlar istället om mig själv likt den lilla narcissist jag tenderar till att vara i denna blogg, men jag antar att alla är narcissister. Vissa är det i verkligheten andra i sina bloggar och jag är så mycket hellre en narcissist här än ute i verkligheten. Jag är förövrigt allt jag skriver här så mycket hellre här än i verkligheten, för det här är ingen värld, det här existerar inte ens och ni som råkar läsa det här gör ingen notis av det men ändå är det detta som kommer finnas kvar. Lite lustigt är det om man tänker på det. Jag tänkte skriva om hur det var förr när man festar och hur odödlig man kände sig när man var yngre kontra idag. Förr var det inga problem att festa minst två dagar i rad utan att man ens kände sig sliten när man vaknade den tredje dagen och då hade man ändå druckit sig redlös två dagar som en dekadent dinosaurie som insett att denna ska frysa ihjäl snart. Det var lite mer rock and roll. I fredags det vill säga dagen innan valborg så var jag ute med en polare i Ludvika och drack några öl, absolut inga mängder alls kanske 3-4 folköl och 2 starköl men när jag vaknade på lördagmorgonen var jag bakis som ett as och jag upptäckte mig själv vid ett flertal tillfällen sitta och sova med öppen mun på bussen. Sedan var det valborg där jag återigen drack cirka 3 folköl och sen höll jag på att somna av utmattning. Det här med alkohol och festande verkar ha sprungit ifrån mig. Men och andra sidan och det här tror jag jag skrivit ett x antal gånger tidigare, jag har så långt försprång och varit med om de sjukaste sakerna under kvällar som inte ens feberdrömmar kan slå, så jag sörjer inte att jag blir äldre och att de dagarna börjar bli mer avlägsna.





There's a club if you like to go
You could meet someone who really loves you
So you go and you stand on your own
And you leave on your own
And you go home and you cry and you want to die



Jag tar tillbaka det där med ungdomsfylla. Det klart att ingen ska dricka alkohol, det finns ingenting som är dummare än alkohol och så superöverskattat kommer ingenting någonsin kunna vara.