NOW I'M BREAKING UP WITH GOD

Nu har jag bestämt mig för att detta är det sista blogginlägget som kommer skrivas i kapitlet Where were you when I build a ladder to heaven? Jag kanske aldrig lyckades skapa en stege till himlen men jag började i alla fall bygga den under dessa år som jag faktiskt skrivit på detta kapitel. Jag har haft två bloggar med samma namn, den ena var väldigt, väldigt mycket det jag var för flera år sedan, den här har snarare blivit jakten på att försöka fylla den med något vettigt. Det är ändå intressant att följa den frustrerade pojkvaskerns utveckling från att vara arg på allt till den jag känner att jag är just nu. Jag kommer dock inte sluta att blogga utan jag kommer skapa en ny blogg. Jag tycker det är skönt att få skriva av sig lite oavsett vad det handlar om. Den nya bloggen kommer vara en blogg som inte kommer handla om någonting, det kommer med andra ord vara en 90-tals blogg. Jag ska försöka vara lägga upp mycket mer bilder än vad jag gjort. Förut ville jag snarare nå ut till folk och vidga deras vyer, nu når jag ut till folk utan att ens behöva skriva. Livets alla krumspår är detsamma som livets nyckfullhet och det är situationerna som gör att vi växer inte att någon cynisk grabb från en liten skitstad mitt i Sverige skriver om hur man borde agera. Som sista orden ska jag skriva något jag lärt mig under det senaste året, ett råd som verkligen vidgade min vy något helt otroligt.


KÖR BARA


http://www.blogger.com/img/blank.gif
Tack för mighttp://www.blogger.com/img/blank.gif

Jag länkar den blogg jag skrev för längesen. Döm mig inte för hårt det är ändå saker som skrevs för över två år sedan. Jag är helt enkelt inte tillräckligt ung längre för att veta allt.

Första bloggen: http://theladdertoheaven.blogg.se/index.html



Ny blogg: http://marnastorg.blogspot.com/

There are people with problems, I know this and I've known this for years

Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här. Just nu står jag i och jobbar, detta jobb har jag fram till och med nästa vecka sedan på söndagen den vecka åker jag iväg till Falköping och jobbar två veckor. Sedan är jag kluven ifall jag åker hem till Ludvika en vecka eller tillbaka till Göteborg. Vi får se, tiden löser alla problem och gör den inte det så är det inget problem. Vad hade jag tänkt skriva om då? Jag vet inte ibland försöker skriva om något som rubriken kan avslöja, idag vet jag inte om jag behöver skriva något. Min två stora informationskällor idag är Facebook och Twitter, jag hinner knappt med så mycket mer dessa veckor vilket gör att dessa inlägg inte blir väldigt vattniga då jag inte tycker om att skriva något negativt om personer som inte riktigt förtjänar det. Det finns säkert personer i min facebook vän lista som behöver höra några väl valda ord men jag känner att jag inte riktigt är personen att göra det. Jag känner inte längre det behovet som jag en gång kände. Det där behovet att få folk att bara då och då reflektera över vad de gör med sina liv. Jag kanske börjar bli gammal och om det är så här det känns att bli äldre så längtar jag redan till nästa år. Fan, vilken äckligt positiv människa jag blivit men att säga att allting är fel kan vilken idiot som helst göra (se på mig), men att hitta något bra i all skit är en stor utmaning och därför ett tidsfördriv att leva för.






Ammunitionen tog slut till sist
Nu kan ni kalla mig the Sundance Kid
Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn

Where were you when they build a ladder to heaven?

Återigen för att påpeka vilka genier Matt Stones och Tray Parker verkligen är:

I'm so glad to grow older, to move away from those awful times

Om en månad och två dagar fyller jag 22 år. Om en månad och två dagar har jag levt 22 år av mitt liv. Det känns konstigt men ändå fantastiskt. Det enda som känns mindre fantastiskt är att framtiden snart kommer ifatt en, snart är inte framtid längre framtid utan nutid. Det som man en gång drömde om kommer snart att ske, för det måste ske. Det är det man jagat så länge man kan komma ihåg, det är så drömmar är. Att drömmar inte skulle kunna slå in är fel att säga. Drömmar slår in om man bara fortsätter och kämpa. Fortsätter man som om man vore den dåre man egentligen är så kommer drömmar att slå in. Det är det som är skillnaden mellan att lyckas och att misslyckas. De som har lyckats är de som aldrig gav sig. De som misslyckades var de som gav upp trots att de kanske var bäst, kanske för att de kände något slags tvång. Det är också en konstig tanke man kan ha, det vill säga den att man tror att de som är bäst inte behöver höra att de är bäst. Alla behöver få veta när de är bra oavsett vem man är. För det finns ingenting så förnedrande som när människor som gjort sämre ifrån sig får höra hur bra de är utan att man får höra hur bra man själv var. Det är nog en stor anledning som kan få den mest brinnande eld att slockna. Om inte personerna i fråga vänder på det och har en "jag ska allt visa dig" mentalitet, men jag skulle säga att det är ingen som orkar gå igenom hela livet med den mentaliteten. Det tror jag inte.







Först när dina minnen är viktigare för dig än dina mål för framtiden- först då är du gammal

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

I väntan på Filip och Fredriks podcast och stunden efter south park (torsdagar är mina favoritdagar) tänkte jag att jag kunde skriva lite här. Ser att Håkan Hellström spelar på Liseberg den 16 september. Sist jag skulle på Håkan på liseberg så vet de flesta vad som hände, men för nyfunna läsare och vänner så kan jag skriva att kvällen slutade efter en handlös krasch på sjukhuset med två brutna ben i kroppen. Mer behöver jag inte skriva, det är så längesedan nu. Men jag ska gå, så är det bara. Nu kan vi övergå till South Park avsnittet. Jag uppmanar alla att titta igenom den serien, nu är det 15 säsonger och jag nästintill lovar att ni kommer uppnå ett slags katharsis efter detta. Herregud, vilken serie det är, det är så allt borde vara. Man borde låta Trey Parker och Matt Stone regissera världens alla dagar. Jag tror alla tänker "south park den där serien där de bara svär och fiser hela tiden" och det är så tragiskt att folk har den uppfattningen för den är så mycket mer, så ofantligt mycket mer. Nu kanske det är slut? Detta avsnitt som kom idag kan varit slutet och vilket slut i så fall, vilket magnifikt slut. Jag skulle kunna sätta ihop ett blogginlägg bestående av endast superlativ och ändå kan det inte komma i närheten av att beskriva hur fantastisk denna serie är. Jag lovar de som sitter och klurar, titta igenom serien och ni kommer se världen med helt andra ögon. Världen blir alltid lite roligare än vad den redan är för man inser att det inte finns några begränsningar i fantasins värld. South Park jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

För mycket citysiluetter driver mig från vettet, för många leker kung och vänjer sig vid kostymen, går som på kol nerför gatan, hett som i sahara man

Vad ska man skriva en dag som denna då skolan nu är över. Detta skolår som verkligen dansat snabbare än febersjuka tonåringar på avenyn under månljusets pustande ljusstrålar. Det började väl någon gång i september med en VFU period hemma i dalarna där jag fick äran att vara med mitt kära dalalag Brage i en månad. Vad som skedde efter det eller om det ens skedde vet jag inte riktigt, det var väl någon annan kurs antar jag. Det är lite så universitetslivet är, kurs, kurs, kurs, kurs, ledig, kurs, kurs, kurs, kurs, ledig. Antar att jag inom en snar framtid måste påbörja min genus och idrottskurs också. Vad som väntar mig om precis ett år vet jag inte riktigt. Det vore tråkigt om det är slut då, men jag antar att när det är som bäst så måste det bli sämre. Det är som om man aldrig kan fila ner berget som det står "bra" på så att man får en stabilare grund att stå på, utan den toppen är så sylvass att när man kommer högst upp sticker man sönder fötterna på dess topp. Eller det kanske är självförvållande. Troligtvis är det självförvållande. Men vad som än sker så känner jag mig redo för en ny utmaning, en höst i toppform, jag ska bara ta mig igenom sommaren. Ge mig nåt som känns.


Har sett allt från båda sidor nu
Från in och ut
Ändå ser jag nu bara
Illusioner

Do you remember the days when we were young?

Sitter och läser lite på aftonbladets fattigblogg eller vad de nu kallar den. Vackra berättelser från människor som fått gå livets bakgata utan att kunna säga att man inte kan gå på samma gata som andra med en tanke på att de kommer ändå inte förstå. Nej, det kanske är väldigt svårt att förstå hur människor som är utsatta mår, det kanske till och med är omöjligt, vad vet jag? Men ärligt talat de här tipsen som vissa smurton skickar in är bedrövliga. Det är inga tips det visar bara någon slags känslorubbning. Ett förslag angående om att vissa inte har råd att åka på semester "det är bara att ta cykeln och barnen ut i skogen och tälta" etc. Javisst, det kanske är så men när man känner sig utsatt och har ångest över att ens egna barn inte får samma livsförutsättningar som grannens barn så är väl knappast en tälttripp ett värdigt förslag. När föräldrarna knappt kan få månadslönen att räcka i två veckor då finns det de som tycker att "ja, men fan ta en tälttripp så kommer livet bli swell igen". Det finns historier om ensamstående mammor som tagit sina ungar till kyrkan så att de kan få lite mat och kläder, berättande ur den synvinkeln från människorna som faktiskt varit utsatta. Det finns ingen människa som vill be om hjälp, tänk då att tvingas till det och på köpet så tycker folk omkring dem att det är snyltare som bara lever på skattepengar. Detsamma gäller alla städers tiggare herregud nog kan man avvara 5 kr till en stackars krake oavsett om de jobbar i ligor eller inte. En vacker dag kan det vara du eller för all del jag som går där när alla vänder ryggen till. Men jag kan i alla fall trösta mig med att det verkar som de som fått kriga sig uppåt har blivit bra människor till skillnad från de här kidsen som hänger på alla stans coola klubbar.




When the lunatics are coming in the late afternoon
I will comfort you
By saying that I am just one of a kind

We're after the same rainbows end, how come its always just around the bend?

Igår lärde jag mig att jag inte borde dricka sprit igen. Det blev verkligen lights out tonight efter det. Det är ingenting jag uppskattar nu för tiden, men jag har nog kanske lite svårt att hejda mig när jag väl kommer igång. Jag har aldrig varit den som spottar i glaset om man säger så. Ska det va så ska det va så att säga. Men det är inte roligt när det blir för mycket. Det är egentligen bara en rätt tragisk syn som man bör undvika. Jaja, erfarenhet är det man kallar sina misstag som Oscar Wilde en gång sade. Jävlar, vad erfaren jag är med andra ord men har jag lärt mig någonting? Troligtvis inte, men jag försöker bättra mig. Varje dag är en kamp för att bli lite bättre än igår, idag var det inte mycket till match.

Titta på den där clownen han är alltid så där

Så här kan man sammanfatta gårdagens kväll som jag bara har vissa fragment från.





I'm so clever
but clever ain't wise

I can't look after myself

Is it a crisis or a boring change?

Nu tänkte jag skriva lite om min nya torsdagssysselsättning. Det innebär att jag tittar på en film eftersom jag aldrig någonsin brukar titta på film. Nu har jag med andra ord gjort radikala förändringar i min livsstil, jag har lagt mina skönlitterära klassiker åt sidan och tittar helt enkelt på film istället. Enda anledningen till att jag hellre plockar upp Oscar Wilde eller Shakespeare eller något annat superpretentiöst är för att historierna som berättas i gamla klassiker är lika underhållande som att lyssna på gamla människor berättelser. Jag är en person som verkligen förälskar mig i berättelser och hur människor berättar. När man kan se ögon gnistra och armar röra sig okontrollerat bara för att beskriva detaljer är magiskt, så länge berättelsens alla delar leder någonstans. Jag vet nog hur detta har närts för min pappa var en fantastisk historieberättare och berättade kanske världens bästa godnattsagor för mig och mina syskon innan vi skulle gå och lägga oss. Nu låter som om min far inte existerar längre men det gör han. Hur som helst så såg jag "the pursuit of happyness" idag, vad ska jag säga? Fantastisk film.

Jag vet inte längre vad jag ska fylla den här bloggen med, snart kanske jag vet. Just nu är det mest ett forum för bokstäver som bildar ord utan mening.





I've done my best to live the right way
I get up every morning and go to work each day
But your eyes go blind and your blood runs cold
Sometimes I feel so weak I just want to explode
Explode and tear this town apart
Take a knife and cut this pain from my heart
Find somebody itching for something to start

Vi komme aldrig va nya igen, men aldrig bli gammla heller

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev något här. Det finns perioder när det är skönt att skriva av sig lite och det finns perioder när man känner att det kvittar. Jag är nog inne på det senare tror jag. Jag tänkte att jag kunde skriva lite om studenten i dessa studenttider, livets roligaste dag när man slutar skolan för alltid. För mig var det baske mig endast ren och skär ångest och jag vet inte riktigt varför, men jag har kanske en naturlig fallenhet för att samla på mig ångest för allt och alla. När man ser dessa ungdomar hoppa och skrika sig hesa så börjar man inse att man börjar bli rätt gammal alltså. Det är inte heller en rolig insikt. Jag vet inte vad jag försöker säga. Men kanske att jag aldrig hade gjort om studenten om jag hade chansen.




Och upp går solen
Så säker
Så säker på sig själv

För ingenting, för kärleks skull är tidningen med arslen full

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev någonting här. Jag har inte så mycket att skriva om för tillfället, jag kanske aldrig haft det heller. Just nu sitter jag och lyssnar på Allan Edwalls album. Det finns något underbart med den mannen, precis som han verkade vara vill jag också vara. Han är totalt gud.

Jag är din din din att ta med, att ta ut, på en jakt efter tiden som flytt

Ibland känns det som om jag alltid ligger tre steg efter. Det är som om jag fattar saker lite, lite försent ibland och sedan blir det just försent. För ja, det finns något som heter försent i alla sammanhang förutom när det handlar om att ge upp , för då är det aldrig försent. Jag vet inte hur många gånger saker slår mig som på käften när jag börjar förstå att jag inte förstått. Det är så logiskt alla fattar utom jag. Det är så här mina tankar far och flyger denna kväll när torsdagen snart ger upp för att ge plats åt fredagens frammarsch. Fredagar som brukade betyda jakt efter lycka bakom det som lyste, nu försöker man själv lysa vilket är mycket svårare än vise versa. Jag är trött just nu och avslutar därför detta inlägg med några klassiska Oscar Wilde citat (återigen ingen slår Mr. Wilde, aldrig någonsin). Jag tror människor behöver inspirationskällor och jag tror vi behöver massor av dessa om vi någonsin ska bli intressanta. Det finns inget värre än människor som ska göra något eget och blandar mellan två idoler. Jag har många inspirationskällor en stark är Oscar Wilde och en annan är Steffo Törnqvist för hans härliga narcissistiska hållning, utan att ha någon som helst hållning. Nu undrar ni kanske vad det finns för något härligt i en människa som sitter och möglar i tv4s morgonsoffa. Då ska jag säga er att han skulle ha något slags konstmöte/möte och beställde in 20 kg skumbananer enligt han själv, bara det gör snubben spännande. Men som jag lovade någonstans innan jag halkade in på sidospåret lite härliga Oscar Wilde citat, någon dag har jag fått världen att inse vilken gud denna människa var. Det kanske inte är idag men även den längsta väg måste börja med ett första steg.

"I självförebråelsen ligger en utsökt njutning. I och med att man klandrar sig själv, anser man att andra har förlorat rätten att klandra en."

"Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg."

"Med varje framgång man vinner får man en fiende. Man måste vara medelmåttig om man vill vara omtyckt."

"Det enda sättet att gottgöra att man ibland är lite för snyggt klädd är att alltid vara alldeles för bildad."

"Det tycks mig ibland att Gud då han skapade människan i någon mån övervärderade sin förmåga."

"Jag har så enkel smak. Jag vill bara ha det bästa av allt."

"Bara tråkiga människor briljerar på morgonen."

"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna."

"Folk är aldrig så banala som när dom tar sej själva på djupt allvar."

"Det bästa sättet att bli av med en frestelse är att ge vika för den"

Nej, det finns ingenting jag tycker så mycket om som att sitta och läsa Oscar Wilde, han är min att ta med på en jakt efter tiden som flytt

Poor men wanna be rich, rich men wanna be king and a king ain't satisfied 'till he rules everything

Igår var jag på någon slags entrepenör workshop som GU hade anordnat. Shit, vad längesen det var jag skrev något känner jag nu, fingrarna rör sig lite i slow motion över tangentbordet. Hur som helst så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om detta med att skapa sina egna jobb, visst tanken är god, men det enda man egentligen gör när man skapar jobb är att man skapar ytterligare beroenen och säger till folk att de inte klarar sig själva. Hela tanken med entrepenörskap är att man ska tro på sina tankar och drömmar men det sker ju på någon annans bekostnad. Jag och några vänner pratade faktiskt om det här fast i ett annat område när jag var hemma i Ludvika för snart en månad sedan. Min vän hade lagt nytt golv med sina egna händer, något som jag tyckte var sjukt imponerande och fortfarande tycker givetvis. Min poäng är därmed att om jag skulle lägga golv så hade jag hyrt in någon som gjorde detta åt mig trots enligt min vän som faktiskt gjort det själv sade att det inte var några problem utan det verkade vara lite som att lägga ett pussel. Jag menar att desto mer idéer som folk försöker sälja desto mer säger man till andra att det är supersvårt och att de inte klarar av det själva, det verkar vara paradoxen med entrepenörskap. Nu ska ingen tro att detta är något som skulle avskräcka mig att hitta på något eget för ifall dumskallar (som jag då) vill bli av med pengar på saker de kan göra själva så är ingen nöjdare än jag och speciellt om pengarna hamnar hos mig. Men det är en konstig väg detta samhälle går så var vaksamma och försök alltid göra sakerna själva, det är vad en sann entrepenör skulle gjort.






For the ones who had a notion
A notion deep inside
That there ain't no sin
To be glad you're alive
I wanna find one face, that ain't looking through me
I wanna find one place
I wanna spit in the face of these badlands

Sånna som jag blir aldrig framme

Some folks are born into a good life,
Other folks get it anyway, anyhow,
I lost my money and I lost my wife,
Them things don't seem to matter much to me now.
Tonight I'll be on that hill 'cause I can't stop,
I'll be on that hill with everything I got,
Lives on the line where dreams are found and lost,
I'll be there on time and I'll pay the cost,
For wanting things that can only be found
In the darkness on the edge of town.

I care about you all and that is the only thing I keep inside my own hole and that is the truth

Jag tror jag måste förtydliga föregående inlägg. Jag är inte så där utan det är så jag spenderar mina helt lediga dagar, det gör jag för jag tycker om att inte göra någonting ibland. Jag älskar att ligga i soffan och helt plötsligt upptäcka att hela dagen gått bort. Det låter kanske lite deprimerande men jag gillar verkligen ingenting och ingenting verkar gilla mig. Dock får dessa dagar bara vara en gång då och då, hamnar de efter varandra så blir jag tokig (ja, mer tokig än vad jag brukar vara). Det var nog bara det jag ville förtydliga. Med andra ord jag har inte blivit galen (än). Sedan får jag förtydliga mig själv återigen, jag tycker också om att se människor misslyckas så jag är inget helgon. Fan, vilken personlighetsklyvning jag sitter och printar just nu, men det är inte så lätt att skriva alla gånger. Jag kanske tar ett uppehåll. Vi får se, top notch som min mor skulle sagt helt utan sammanhang så top notch.

Only they who have loved, only they who have yearned, only they who have burned, only they can know me, I am a dark star

Idag har jag varit helt ledig och inte gjort ett skit. Då menar jag verkligen bokstavligt att jag inte gjort någonting. Eller ja, jag har legat i soffan och tittat på tv och sovit merparten av dagen. Ett tag var det Jerry Springer vilket gjorde att jag började må dåligt. Herregud, vilket vidrigt program det är. Precis, som alla andra program bara det att man dragit det till sin spets. Alla älskar att se hur misslyckade alla andra är, som om det skulle göra en själv mer lyckad. Jag vet inte men, lyxfällan och Jerry Springer ligger inte många steg från varandra. Enda skillnaden är väl att i lyxfällan försöker de i alla fall hjälpa de utsatta men det är inte därför folk tittar. Hade det varit anledningen hade man kunnat klämma in 5 familjer på samma program där man bara fick en snabb resumé och sen se hur man löste det. Vi älskar att se andra misslyckas och vad gör jag? Jag vänder på kinden likt Jesus och stirrar in i väggen för att minuterna senare somna om.


En av mina bästa vänner sade en gång att om man bäst ska beskriva mig så räcker det med denna låt. Vad ska jag säga? Han hade nog rätt.






I try so hard to stay afloat
I'm hanging on to survive
I wanna see
But I'm going blind

Hold on to your dreams
Fly with your wings
Hold on to your dreams
Run like the wind

Spread your wings to fly
Don't lay down to die
Spread you wings and fly

Allt det där om att vara på väg någonstans, när man är tillbaks där allt började

Vad skulle man göra utan Plura vissa dagar? Ibland undrar man, ibland glömmer man, ibland sitter man framför datorn med en kaffekopp i handen och bara svävar iväg.








Vad är rätt om ingen gör fel?
Snälla mamma gråt inte mer

The body of Christ

Nu har jag suttit hela morgonen och tittat igenom South Park avsnitt. Det är oslagbart, den satiren som de levererar varenda gång kommer aldrig att göras igen. Det är underbart och det är Matt Stone och Tray Parker som gör all annan satir överflödig.


Kyle: You don't know anything about christianity
Cartman: I know enough to exploid it









Det som gör south park så unikt är att de lyckas få in hur människor verkligen är och sen överdriver det till det yttersta.

Att va söta men lika som bär vad är det att ha? Lite annorlunda är inget fel å va

Jag måste få kommentera detta med eurovision song contest. Inte för att jag bryr mig direkt mycket men den här låten som Sverige ställde upp med alltså herregud. Den gör mig avundsjuk på döva. Det är inte det att låten är skräp för det är alltid alla låtar i den där tävlingen, utan det som gör denna så fruktansvärt avskyvärd är att den bygger på ytlighet. Den framhäver popularitet som världens viktigaste sak i livet, vilket jag aldrig kommer hålla med om. Det är hundra gånger viktigare att du är den du vill vara istället för den du borde vara. Idag när jag åkte spårvagn till tynnered så räknade jag hur många New York Yankees kepsar jag kunde se på vägen, resultatet var över 20 stycken. På ett ställe satt det till och med två grabbar på samma hållplats med likadana kepsar. Jag vet inte men alla kanske vill vara precis som alla andra och alla vill vara populära för populär det ska man vara annars är man ingenting.






Why is it so we die just as copies
If it's so we're born originals?

Blues from a gun

Nu är jag förbannad gott folk ska ni veta. Det är sällan jag är arg, förbannad eller besviken på någonting nu längre faktiskt men nu eskalerade det som en atombomb på Hiroshimas himmel. Det här är en uppmaning till alla människor som läser denna blogg för nu har bägaren återigen runnit över. Det är så att min mor blev attackerad av en hund när hon var ute och gick med vår hund hemma i Ludvika. Vår hund blev rätt illa biten men det skiter jag ganska mycket i, men att en människa ska behöva lida för att det finns människor som inte kan ta ansvar när de satt sig i den rollen kommer jag aldrig kunna förlåta. Det här är det värsta jag vet, människor som inte kan/vill förstå sig själva. Det var precis det mitt förra inlägg handlade om, du måste vara ärlig mot dig själv. Är du en pajas som tycker det är häftigt att imponera på andra människor genom att bete dig oansvarigt så tycker jag att du kan stoppa en gevärspipa i munnen och trycka av. Ja, det kanske är lite hårt skrivet men som sagt jag är förbannad just nu. Det jag menar du måste alltid reflektera över om du klarar av att ansvara för något annat än dig själv, kan du inte det så skaffa för helvete inte barn, hund, katt, krukväxt. Hur jävla pantad är man ifall man gör detta i tro om att det kan lösa sig. Det handlar om andra människors liv, de flesta måste sluta vara sådana förbannade egoister och sluta att bara tänka på sitt eget bästa. Finns det minsta jävla tvivel på att du inte kommer klara det så skit i det då för helvete. Det är inte häftigt att göra saker och sen skita i det. Man kan ha som mål att man aldrig ska behöva nynna på The Smiths "I started something I couldn't finish" ifall du nu har skaffat barn, köpt hund eller krukväxt för den delen. Det är en process som är lika viktig från första dagen till sista jävla dagen om du inte förstår vad jag menar så är du nog inte lämpad att leva ett människoliv med andra människor i din omgivning, du kanske ska bo i en stuga i skogen och vara eremit istället. Nu tror och hoppas de flesta här är så pass förstående och mogna människor att ni förstår det här men som sagt jag är rätt pissed off just nu.


Nu är min mor en större krigare än Odysseus så hon kommer nog komma över det här men fysisk smärta läker av sig själv, men psykisk smärta måste man jobba med och ingen ska behöva jobba med något som åsamkats av någon annan människas oansvariga beteende.



Människor blir monster
Om ingen säger till
Men jag har en kula för alla här
Man behöver en kula för att orka va kvar





I guess that's why I've always got the blues

My life's a compromise

Jag kikade lite i min gamla blogg idag och såg att för ett år sedan (ganska exakt) skrev jag så här:

"Sen ska jag lova mig själv en sak innan denna dagen är slut. Till nästa termin ska jag bli professionell med allt vad det innebär och jag håller alltid vad jag lovar (så länge jag kommer ihåg det dvs.)."

Jag har inte tänkt på det sedan jag skrev det och jag kan garantera att jag inte minns det. Ändå har jag haft en mycket mer seriös inställning sedan dess. Jag är en sån människa som tycker att det är okej att ljuga lite till andra för att skydda sig själv, om man nu är rädd för vad andra ska tycka. Nu har ju jag aldrig riktigt brytt mig i vad andra tycker om mig på både gott och ont så jag kanske aldrig riktigt har upplevt det. Men en sak jag är väldigt hård på är lögner mot sig själv. Man ska aldrig gå in för att ljuga för sig själv, var hellre hård och ärlig och försök inse hur saker verkligen är även och framförallt om det är skit. Det är genom skit man kan nå motsatsen och aldrig tvärtom. Det är alltid bättre att man själv är mer medveten om sig själv än att någon annan är det så ljug aldrig för dig själv.





Profeten Berggren kan alltid förklara hur jag menar.

Ibland är en dröm det finaste man har

Jag gör vad som helst för att få mitt liv
Att verka bättre

Reel around the fountain

Det var en sån dag idag. Jag vet inte men det kanske är time that the tale were told of how you took a child and you made him old.



Fifteen minutes with you
Oh, I wouldn't say no
Oh, people see no worth in you
Oh, but I do.

Nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta

Igår kom antagningen angående sommarkurs, jag blev antagen på idrott & genus kursen och är därmed 1 av 15 som får läsa detta i sommar. Troligtvis var det inte så många som sökte men fan mina betyg har blivit ännu vassare än vad de tidigare var i och med det nya betygsystemet. Heja alliansen för det här känns så mycket buffel och båg som det bara kan bli. Ett sätt att återigen skapa större möjligheter och större samhällsklyftor eller som vår kära stadsminister sade när han försvarade RUT-jobben att det är jättebra att kvinnor kan få betalt för de tjänster som de tidigare tvingats göra svart. För alla vet att män inte städar vi jobbar i fabriker och slår plåt och dricker motorolja till frukost. Jag fattar inte varför ingen reagerar för det här är andra gången alliansen säger detta angående RUT, senast var det Maud Olofsson i en debatt precis innan valet. Skitsamma, det var inte politik jag skulle skriva om, det var verkligen inte det. Vad var det jag skulle skriva om då? Jo, jag kan skriva lite hur sommaren troligtvis kommer se ut. Eller nej, det orkar jag inte, men den kommer mestadels bestå av plugg, jobb och slapp. Jag kommer nog troligtvis befinna mig mestadels i Göteborg men även några veckor i Ludvika har jag tänkt. När, var hur, får framtiden utvisa.


Förövrigt om denna statistikfunktion på denna sida fungerar så borde jag snart övergå att skriva på engelska för jävlar vad folk utomlands verkar vara intresserade av vad jag skriver, eller så letar de bara tidsfördrift. Dessutom har jag märkt att jag inte är lika aktiv på till exempel facebook längre. Det kanske är bra för jag tror de flesta ändå tycker att jag bara spammar sönder deras news feed i jakt på att få trycka på "gilla" angående någon annans matlagning, träning, eller något annat superspännande. Haha, fy fan vad bitter, men hej jag är från dalarna vad ska man göra åt 19 års socialisation, det är bara att leva med det.

I don't mind if you forget me

Jag ska fortsätta denna Morrissey hyllning som jag påbörjade igår.



















But when they've used you
And they've broken you
And they've wasted all your money
And cast your shell aside

And when they've bought you
And they've sold you
And they've billed you for the pleasure
And they've made your parents cry
I will be here
OH, BELIEVE ME
I will be here

Jag hör inte mitt eko slå mot gatan, kan inte minnas vem jag var igår

Det känns konstigt att jag inte kommenterat detta med att Morrissey återigen kommer till Sverige. Denna man har länge varit min största idol (om man tillåter sig själv att använda detta innehållslösa ord). Jag vet inte om jag kommer ta chansen att se honom denna gång heller, jag vill men vet inte. Jag vet att han blivit gammal och jag vet att han är världens största narcissist och jag vet att hans musik blivit mer hårdrock än vad som är förlåtligt, men vafan det är Morrissey. Det är mannen som skrivit textrader som "The pain was enough to make a shy, bald buddhist reflect and plan a mass murder" eller bara textraderna som är världens vackraste poesi och kanske det vackraste man kan säga till någon "if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die, and if that ten ton truck, kills the both of us, to die by your side well, the pleasure and privilige is mine". Eller när han gör upp mot rasistanklagelserna han fått genom åren med sin Irish blood, english heart. Återigen jag vet inte om jag kommer ta chansen denna gång heller men fasen det hade varit så värt det, jag får klura ett tag till. Det är från denna man jag har tagit nästintill alla inspiration genom åren, det var han och broder daniel som en gång gjorde mig till jag.





Don't forget the songs
That made you cry
And the songs that saved your life
Yes, you're older now
And you're a clever swine
But they were the only ones who ever stood by you












And when you're dancing and laughing
And finally living
Hear my voice in your head
And think of me kindly



YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE
YOU ARE SLEEPING
YOU DON'T WANT TO BELIEVE

Jag är gjord för att leva länge och jag står upp än

Jag har inte skrivit här om den biomekanik-tenta som jag skrev att jag trodde att jag skulle åka på en omtenta på. Det hade i så fall blivit den första omtentan på väldigt länge, men fan jag fixade den. Det var dessutom med en halv poängs marginal så det kändes jävligt gött att ha en rejäl marginal på inom ett ämne som inte ens Jehovas vittnen medlemmar skulle kunna komma på att plåga sig själva med (ja, jag ser det som någon slags självplågeri att gå dörr till dörr och prata om domedagen). Måste varit någon klok människa som myntade ordspråket varje poäng över godkänt är ett förlorat socialt poäng. Om man utgår för det så borde jag vara allas förebild. Jag förstår inte hur jag gör men på något jävla vis har jag en tendens att landa på fötter, förutom en gång då när jag bröt lårbenshalsen och krossade armbågen men den historien har jag nog skrivit om förut eller så kommer den väl snart (i alla fall det jag minns av den). Men som Martin Elisson en gång i tiden skanderade i en låt "It's better to fall sometimes, than to never ever stumble" så jag hade nog inte tagit det för hårt ifall jag inte hade klarat det. Sånt är livet, ibland gör man rätt ibland gör man fel, det är bara att leva med det. Hur ska man lära sig om man aldrig gör fel? Jag har snart levt 22 år och gjort så många fel att jag kanske snart gör något rätt. Men hela livet är en läroprocess och erfarenhet är inte tungt att bära så man ska aldrig gräma sig över ett nederlag, utan bara vänta in nästa tillfälle att briljera.



Om linje 19 tar mig hela vägen ut,
om denna vintern nånsin nån gång kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst uppe i tornet
tills dess: ha det gott, och sköt om dig, ta det lugnt,
hälsningar från mig.

Kapten, vart ska vi och när kommer skeppet fram?

Ja, vad ska man säga? Vad ska man säga när solen bestämt sig för att gömma sig bakom molnen och Gud bestämt sig att skicka is från himlen och utsätta befolkningen för påfrestningar likt de som han utsatte Noah för. Kanske inte riktigt lika påtagliga men ändå tillräckligt för att man ska känna av dem. Ni ser jag kan min religion även om jag är ateist, men jag gillar ändå historierna som finns i bibeln. Just nu läser jag en bok som heter Tokfursten som är en självbiografi från en schizofren person som blev intagen på Säters mentalsjukhus för många år sedan. Den kanske inte är helt aktuell idag, och man behandlar säkert inte patienter på exakt samma sätt idag som han beskriver det men det är intressant att ta del av hans tankar. Han pratar alltid om Gud och Guds hantlangare, han berättar om hur han lidit och alltid känt en slags skam över att han aldrig varit som någon annan, att han på något sätt svikit alla pågrund av att han varit så annorlunda. Den är både intressant och hemsk, ren och skär ångest rakt igenom hela boken. Men ack så vackra metaforer den killen kommer med, om man inte gillar temat och inte gillar självbiografier eller mörka historier så bör man läsa den för alla otroliga omskrivningar, för de är himmelska. Själv imponeras jag över hur folk kan laborera med språket och få en helt vanlig mening att låta som så mycket mer. Därför kan jag rekomendera denna bok till alla.

Let's get togheter before we get much older

Teenage wasteland
It's only teenage wasteland

Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen?

Sitter och tittar på tv4 humorgala och funderar på om det är en självmordsgala eller en gala för alla som genomgått lobotomi. Eller folk kanske skrattar åt parodier på solsidan som går ut på precis samma poäng som solsidan. Det här explicita samhället som håller på att uppstå, låt människor tänka själva och sluta säga vad som är roligt. Nej, tacka vet jag den personen som hade blivit intervjuad i Ludvikas lokaltidning när jag var hemma. Det var en tant som drev en antikmässa (eller något liknande) rubriken var ett citat från henne som löd: "Jag önskar att någon kunde släcka solen". Där har vi komik tv4. Jag kommer nog referera till min vecka i Ludvika ett tag framöver här är jag rädd för och just nu är det här ett dåligt försök att skriva ett klassiskt söndagsinlägg men jag gör så gott jag kan.

Det finns en ny Raskolnikov nu, bakom varje hörn någon som du

Igår var det valborg, en dag jag aldrig förstått mig på egentligen. En dag då många ungdomar gör alkoholdebut, vilket är kul. Jag tror vi alla behöver ha en lite liberalare syn på alkohol nog för att den tar liv stup i ett men det gör bilkörning också och ingen vill förbjuda bilar, men det klart det skulle ju drabba en själv och man kan ju inte vara emot något man själv har fördel av. Skitsamma det var inte ungdomsfylla jag skulle skriva om för det skiter jag fullständigt i, däremot är det roligt att det finns en statisk på att de som gör tidig alkoholdebut tenderar till att ha lägre utbildning, sämre jobb etc. fast att påstå att det har med alkohol att göra är trams och ignorant. Det jag tänkte skriva om handlar istället om mig själv likt den lilla narcissist jag tenderar till att vara i denna blogg, men jag antar att alla är narcissister. Vissa är det i verkligheten andra i sina bloggar och jag är så mycket hellre en narcissist här än ute i verkligheten. Jag är förövrigt allt jag skriver här så mycket hellre här än i verkligheten, för det här är ingen värld, det här existerar inte ens och ni som råkar läsa det här gör ingen notis av det men ändå är det detta som kommer finnas kvar. Lite lustigt är det om man tänker på det. Jag tänkte skriva om hur det var förr när man festar och hur odödlig man kände sig när man var yngre kontra idag. Förr var det inga problem att festa minst två dagar i rad utan att man ens kände sig sliten när man vaknade den tredje dagen och då hade man ändå druckit sig redlös två dagar som en dekadent dinosaurie som insett att denna ska frysa ihjäl snart. Det var lite mer rock and roll. I fredags det vill säga dagen innan valborg så var jag ute med en polare i Ludvika och drack några öl, absolut inga mängder alls kanske 3-4 folköl och 2 starköl men när jag vaknade på lördagmorgonen var jag bakis som ett as och jag upptäckte mig själv vid ett flertal tillfällen sitta och sova med öppen mun på bussen. Sedan var det valborg där jag återigen drack cirka 3 folköl och sen höll jag på att somna av utmattning. Det här med alkohol och festande verkar ha sprungit ifrån mig. Men och andra sidan och det här tror jag jag skrivit ett x antal gånger tidigare, jag har så långt försprång och varit med om de sjukaste sakerna under kvällar som inte ens feberdrömmar kan slå, så jag sörjer inte att jag blir äldre och att de dagarna börjar bli mer avlägsna.





There's a club if you like to go
You could meet someone who really loves you
So you go and you stand on your own
And you leave on your own
And you go home and you cry and you want to die


Jag tar tillbaka det där med ungdomsfylla. Det klart att ingen ska dricka alkohol, det finns ingenting som är dummare än alkohol och så superöverskattat kommer ingenting någonsin kunna vara.

Har gått på knä så många år i den där staden, men jag svär att jag hörde frälsningsarmén sjunga om att lämna allt bakom sig

Då sitter jag på bussen tillbaka till Göteborg. Har varit i Ludvika i en vecka och i princip inte gjort ett skit, och det är inte dåligt för det är allt Ludvika har att erbjuda. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den staden, det känns som vad jag än skriver tenderar det till att aldrig bli bra. Det jag säger och har sagt om min kära hemstad stämmer egentligen inte in eller så stämmer allt in. Jag träffade några gamla vänner från back in the days under tiden jag var här, vilket alltid är roligt. Men det märks att saker och ting förändrats och även jag själv kanske, eller kanske mest jag. Jag märker dock att jag intresserar mig för vad andra som jag gått i samma klass som gör och hur de lever idag. Tro mig det handlar inte om något slags kukmäteri för jag tror inte att det finns något sätt att leva som är bättre än det andra, vi har samma slut hur vi tar oss dit är irrelevant, en del vill plågas andra skratta. Jag känner bara att jag är intresserad, det är ändå människor som man vuxit upp med och har någon slags grund tillsammans med. Jag har egentligen ingen kontakt med någon hemifrån när jag är i Göteborg men när man kommer hem så lappar man ihop de gamla vänskapsbanden och inser att det är förbannat bra människor. Det kanske är synd att man inte har mer kontakt med folk som man växte upp med men jag antar att när man blir äldre desto tunnare blir de gemensamma nämnarna och desto svårare blir det att hålla vänskap glödande. Det är intressant hur tiden förändrar det man som en gång var så viktigt till mindre viktigt och kanske till och med helt oviktigt. Den fria viljan var en tonårsdröm, men vi är bara instinkt, bara djur och allt var lögn.




Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns


Sen avslutningsvis är det rätt episkt att rulla ut från sin hemstad med Thåströms fanfanfan i lurarna.

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Nu sitter jag här på SJs fina tåg på väg till Ludvika. Först ska tåget bara ta mig till Örebro där jag får vänta över en timme innan äventyret fortsätter. I den vagnen jag sitter på är det jag och två till, antar att det inte är många som åker tåg på påsk afton. Nu rullade tåget precis ut från Centralstationen och nån kvinnoröst berättar att det bara är de med första klass biljetter som får sitta i första klass. Jag kommer nog inte blogga speciellt mycket under tiden jag är i Dalarna men de som kan och vill får följa äventyret via facebook eller twitterinlägg


Glad påsk

I hear the nights are long and the days are lonley, I think of you and I'm working on a dream

Då är det snart dags att återigen bege sig upp mot skogarna. På lördagmorgon beger jag mig till Ludvika. Ludvika ja, staden jag älskar att hatar, människorna som får mig att gå bananas och allt annat som hör denna satans hemstad till. Men det ska ändå bli skönt att åka upp och få lite perspektiv på tillvaron, träffa lite gamla vänner. Det händer ändå inget speciellt här i götet under den veckan så jag tvivlar på att jag kommer missa något. När jag kommer tillbaka är det dags för sista kursen innan sommaruppehållet och innan sista året på sports coaching programmet. Det är under det här året som varit som jag känt att jag verkligen kommit in i det hela och tycker att det varit roligt att vara i skolan och kommer nog sakna allt och alla när jag sitter här i sommar och läser idrott och genus för mig själv. Vad som händer efter nästa år vet jag inte, jag är inte killen som detaljplanerar livet utan tar det lite piano och skiter allt sig så väntar väl alltid Caligula. Göteborg, Lund, Malmö, månen, ja, det är väl bara min fantasi som kan sätta gränser och fantasi har jag så att det räcker och blir över ifall någon behöver.




På teven säger dom att kärlek finns runt omkring oss
och astronauterna kan känna det långt bort
Men kärlek har svikit mig allt för många gånger
men jag vill ha dig

Känsloklubbens första möte är slut

Världen är så banal
Varför ska man va så jävla normal?
Varför känns allt så lagom och trist?
Jag ska kalla mig för emotionist

Everyday is not like sunday

Idag kommer det inte komma något traditionellt söndagsinlägg då jag inte hinner skriva det. Får se om det dyker upp imorgon istället eller om jag sparar det till nästa söndag.

Det är som om de vore druckna, det är som om de spelat spel, det är som om de inte bryr sig i vad de tar och vad de ger. Det är som om de dragit lott

Jag läste idag en artikel om Simon Elo som är någon slags politiker i Finland. För att sätta in det i svenska termer så är han Finlands svar på Jimmy "shalalala" Åkesson. Jag tycker verkligen sånt här är förkastligt dvs. rasism och trångsynthet men sånt ska man egentligen aldrig behöva förklara. Det enda som är roligt med Sverigedemokraterna är att det finns en SD kommunpolitiker i Fagersta som heter Himmler. Det är humor, annars finns det inget roligt med Sverigedemokraterna.

Det värsta av allt är att det är min generation som gör att detta tillåts. Det här är inte enbart ett problem i Sverige för hela världen verkar ha fått någon slags invandrarnoja som man tidigare endast vågade uttala mellan kaffesörplingarna hemma i den trygga bostaden. Vad var det som gick fel skrev alla när Sverigedemokraterna kom in i den svenska riksdagen? Ja, vad var det som gick fel egentligen, varför vågar folk nu påstå att invandringen har varit fel, varför sade man inte det tidigare?

Jag vet inte men en anledning tror jag är att folk letar fel. Folk är besatta av att höra hur dåligt och värdelöst saker är. Det finns ju till och med ett uttryck som lyder "det finns bara en sann glädje och det är skadeglädje" och kanske är det så, vad vet jag?. Det finns dock ett italienskt uttryck som lyder "Det är lätt att predika fasta när magen är full".

Jag tror inte riktigt vi fattar vad det är vi gör, när vi gör det. Min mamma har alltid sagt till mig under hela min uppväxt "Vad händer ifall du gör så här?" och jag går alltid runt och tänker i de termerna. Vi borde kanske alla ha tänkt så innan vi gick till valurnan den 21 september 2010. Om jag inte lägger min röst på Sverigedemokraterna kanske mitt vackra fina svenska härliga Sverigeland blir mer segregerat. Ja, det kanske det blir. Om jag lägger min röst på Sverigedemokraterna kanske det innebär att en familj i nöd får stanna i ett krigshärjat land lite till. Detta kanske är ett väldigt svart och vitt exempel men ett av Sverigedemokraternas största ståndpunkter var just segregeringen. "Det är lätt att predika fasta när magen är full". Det jag menar är att det är enkelt att visa ena sidan av myntet, men det vi alltid måste fråga oss är hur ser det ut på undersidan.

Det här inläggets syftet var att lufta en tanke. En tanke som innebar att det är väldigt enkelt att säga att saker är fel, när man aldrig själv varit utsatt för det. Slutligen så hoppas jag att det finländska folket tar sitt förnuft till fånga under natten så att vi inte får ännu ett rasistiskt land i Norden.

Alla drömmer om fåglar även du även jag

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig. Men jag känner mig lite besviken på mig själv. Jag har oerhört lätt att få ångest för saker jag borde göra, saker som jag borde gjort för längesen och saker som jag gjort. Dessutom verkar tiden aldrig vara på min sida. Eller rättare sagt ingenting verkar vara på min sida. Hade jag varit religiös så hade jag trott att gud jävlas med mig. Eller som de säger i en film angående liv på andra planeter och angående Gud "Maybe God dosn't exist... Yet". Det kanske finns en jävel långt borta någonstans som tycker om att jävlas med mig. Jag kan ju alltid hoppas att det är så, det hade varit skönt att få någon slags förklaring till varför det blivit så här. Det värsta av allt är att jag tycker att jag beter mig exemplariskt oftast i alla fall och har gjort det i många herrans år. Om jag har haft 21 års uppförsbacke så kommer kanske nerförsbacken snart. För något jag lärde mig under litteraturvetenskapen är att de flesta historier som börjar lyckligt avslutas olyckligt och vice versa. Jag undrar bara när mitt livs klimax kommer, eller har det redan kommit?

Sorted out for E´s and Wizz

Det här kan vara världen bästa musikvideo

Jag lever för kärlek och solsken och sånt

Den här dagen kommer inte gå in i någon självbiografi om jag någon gång kommer skriva en. Jag tänker inte skriva något mer utan så här känner jag just nu.




Men jag antar att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet så allt blir väl skit som vanligt, som alltid. Men så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå så ska man väl inte vara så bitter. Men oavsett allt Evert Taube har lärt mig om livet så vet jag också att behind every cynic lies a bitter dreamer, och det får man aldrig någonsin glömma. Nu sätter jag Evert Taube i lurarna och tar en promenad innan veckans tv-höjdpunkt dvs. Pluras kök börjar. Tack och hej leverpastej!


Ack, Carmencita gör mig inte så besviken,
jag tänker skaffa mig ett jobb här i butiken,
sköta mig noga, bara spara och knoga
inte spela och dricka, men bara älska dig.
Säg, Carmencita, det är ändå blott med mig,
säg, som du vill dansa tango.

Nej Fritiof, ni förstår musik,
men jag tror inte ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa just idag att han visste,
vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor,
och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, kor och svin
och han dansar underbar tango.

Carmencita, lilla vän, akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mig ett jobb i er butik.
Och när vi blir gifta söta ungar skall vi få, som kan dansa tango.

Jag ligger på sängen och tänker, tänk på mig

Det finns en första plats som inte går att nå, för ingen tror att dom är nåt där jag kommer från

Jag skriver det här inlägget den 8 april men publicerar det inte förrän idag. Detta gör jag av anledning till att en av mina äldsta vänner fyller år idag (8 april) och jag tänkte passa på att skriva lite om vad vi sysselsatte oss med när vi var mycket yngre än vad vi är idag. Jag publicerar det här idag bara för att på söndagar har jag oförskämt många läsare. Dessutom fick jag en kommentar från min syster förra veckan att jag borde ta över och skriva sportkrönikor istället för de som gör det idag, och det är just vad detta inlägg kommer handla om, spontanidrott återigen.

Jo, för att återgå till min barndom igen (som så många gånger förr) så bodde jag kanske inte i de finaste kvarteren i Ludvika, inte i de fulaste heller men ni vet jag bodde ändå i "dom" kvarteren. Alla städer har sånna kvarter och jag kanske är ett "sånt" barn. Jag varken bryr mig eller tycker det spelar någon roll och jag förstår inte varför man ens lägger någon som helst vikt i det, men det här skulle jag kunna prata om i åratal och det är inte riktigt tanken ikväll. Hursomhelst för att återgå till hur vi underhöll oss nere i Marnäs (som stället heter) när vi var cirka 7-10 år gamla så spelade vi bandy nästintill dagligen efter skolan på lågstadiet. Jag tror de flesta nu får någon slags bild framför sig om barn på inlines och målvakter i street-hockey mundering och mål från närmsta Intersport butik, men riktigt så var det inte. Vårt mål bestod av några plankor som vi hade spikat ihop i träslöjden, målvaktsbenskydden bestod av liggunderlag som vi hade virat ett snöre om och plockhandsken bestod från början av en keps, sen fick min vän en gammal svart plockhandske i läder som var bland det häftigaste jag dittills hade sett (den kanske fortfarande är det häftigaste jag sett). Inlines hade vi inte utan vi sprang med vanliga skor, inte jumpadojor eller det senaste från Nike utan helt vanliga dojor. Det var nämligen på den tiden man inte kunde slita ut kroppens leder. Reklamsnubbarna från Nike/Adidas hade inte kommit på att man kunde tjäna pengar på att skrämma folk genom att säga att man skulle bli invalid om man inte köpte deras specialdojor för flera 1000 lappar än. Ibland var även min väns storebror med och lira och alltså ni som tycker NHL är tufft skulle sett de matcherna. Det var slagskott i huvudet på målvakten (med en bandyboll där man stoppat in en plastpåse så att den skulle bli tillräckligt tung för att kunna skjuta hårt med), hakningar och trippingar så att knäna var sönderskrapade och var inte händerna fulla av sår med grus i så hade man inte kämpat tillräckligt helt enkelt. Dessutom fick man klättra upp på garagetaket ibland och plocka ner bollen vilket gjordes i att man hängde sig i stuprännan och hävde sig upp. Man var liksom tvungen att lyckas komma upp för annars hade man ingen boll att spela med. När de flyttade iväg från den platsen några år senare såg man tydligt märkena av att något oerhört viktigt hade pågått här i form av helt demolerade garagedörrar i lägenhetsområdet. Det handlade inte om ära och beröm, det handlade inte om resultat, det handlade inte om att bli bättre, det handlade snarare om hur man ska tackla livet. Att det bara är att hoppa upp i stuprännan och dra sig upp och kasta ner bollen och köra igen.

Det kanske även finns en paranteshistoria till det här då båda våra namn är förevigade i Ludvikas ishall. Men det ska jag inte dra några som helst slutsatser över för det är något jag är rätt stolt och väldigt tacksam över och det är onekligen en av de största händelserna i mitt liv.



Återigen grattis på födelsedagen

Jag steg uppåt med skjutna vingar genom glasslott i aprilskyar

Ännu en dag är över, en dag som erbjöd mycket sol och chill time. Åkte ut och kikade lite på fotboll men det blåste så mycket att jag bestämde mig för att bege mig hem till min syster. Där hade de fixat till sin balkong som ligger så fint i solen och att jäsa i en soffa där ute var göld. Sen blev det pizza och se på Social Network, filmen om facebookskaparen. Den var överraskande bra och jäkligt bra storytelling helt klart sevärd. Nu har jag gjort något jag svor på att jag aldrig skulle göra när jag började blogga, dvs. skriva om vad jag gjort om dagarna. Men idag har jag inte gjort en enda facebookuppdatering så jag antar att jag måste kompensera det genom att göra så här så att folk fortfarande vet att jag lever.

Leave me alone because I was only singing

Jag tror jag vet när jag kan göra en avstickare till Ludvika härnäst. Det blir nog på onsdag om två veckor. Då finns det ändå inget kvar här i Göteborg. Kursen är slut och vi har en veckas "påsklov" så då kan jag passa på att åka upp till skogarna i några dagar. Samla kraft inför sista kursen som är träningslära, vilket ska bli mer intressant än denna biomekanik-kurs. Gjorde även jordens fynd idag då jag köpte ett par skor för 59 kr på Netto. Åh, herregud the ladder to heaven har gått och blivit en modeblogg. Här ett modetips till alla er som behöver bloggar för att kunna klä på er på morgonen. Nummer ett: Sätt en plastpåse över huvudet. Nummer två: Andas. Nummer tre: Överflödig. Vad elakt det där var, men jag avskyr mode. Jag kan lika gärna ha en plastpåse runt kroppen. Enda anledningen till varför jag har de kläderna jag har är att det blivit så med åren, monkey see monkey do. Jag lever fortfarande efter devisen desto billigare desto bättre



One fine day let it be soon
She won't be rich or beautiful
But she be walking your streets in the clothes
She went out and chose for herself

Stoppa mig juni (lilla ego)

Idag har varit en slappdag igen. Vi håller på att labba i skolan så idag har vi bara suttit och planera hur denna labba ska gå till. Inget avancerat utan det handlar väl mest om att Göteborgs Universitet vill styla lite med sitt nya idrottslabb och vafan hade jag byggt ett sånt labb hade jag också velat styla så inget illa menat där. Satt i skolan vid 10-tiden imorse och var hemma igen vid 15-tiden sen dess har jag tagit det ännu lugnare om det är möjligt. Snart sticker jag iväg för att träna fotbollspojkar på den härligaste tiden there is 21.00-22.30 sen en resa hem på ca 40 minuter så är väl hemma igen kring midnatt, men sånt är livet och det är så det ska vara. Fy fan för dagar som igår när jag höll på att krypa ur skinnet och det är inte vanligt men igår var det fruktansvärt. Idag är jag på rätt köl igen, men jag antar att alla har dagar då de hellre vill ta fram ett radergummi och sudda bort dagen ur kalendern. Det är ingenting att lägga något större värde i helt enkelt. Undrar vad helgen (fredag- lördag- söndag) har att erbjuda förutom fotboll på söndag dvs. då det är dags för seriestart nummer två. Jaja, den som lever får se.

Smells like teen spirit

Det är så bra.

Everybodys got a hungry heart

Jag har sagt det förr men jag kan ta det igen. Det finns inget bättre på hela veckan är Pluras kök. Man blir så glad av det programmet och Plura är så störtskön att hälften vore nog. Jag kan även skriva att jag verkligen avskyr alla matlagningsprogram med hela mitt hjärta. Det är verkligen världens sämsta programidé att låta någon stå och laga mat i tv, det är ändå ingen som någonsin lagar samma mat som de gör. Men det här är något helt annat, det här är tv göld i den puraste form there is och ett perfekt sätt att avsluta denna pissiga dag. Plura ger en hopp om framtiden så det är bara att fortsätta och låtsat som om denna dag aldrig ägt rum.






Everybody needs a place to rest
Everybody wants to have a home
Don't make no difference what nobody says
Ain't nobody like to be alone

Allt är för sent, för sent för vin, för sent för kärlek ren som snö

Jag har så förbannat tråkigt just nu. Idag när jag har min första helt lediga dag på väldigt länge då står givetvis regnet som spön i backen så man är tvingad till att sitta inne och uggla. Spelade lite tv-spel men det var så förbannat tråkigt och nu sitter jag här framför datorn som vanligt. Jag och facebook sad but true it telling me what to do. Fan, vad jag gnäller just nu, som ett litet barn men sån är jag ibland. Jag går och lägger mig nu. Jag är bara inte gjord för dessa dar.


Du kan vara någon annan
Någon bättre om du
Sluter ögonen



Jag gör vad som helst för att få mitt liv att verka bättre.



Har du vin och sprit så att det räcker till att få hela fjärden full av sorger?
För sent för Edelweiss

William it was really nothing (it was only your life)

Dags för tenta i biomekaniken. Jag har ingen aning om hur det ska gå men något säger mig att det kommer bli något att bita i. Jag vet att jag hade behövt plugga mycket mer än vad jag har gjort men det har inte funnits så mycket tid till det denna vecka då jag nästan varit fullbokad från morgon till kväll alla dagar med undantag på några få timmar här och var och de måste jag vila på, har ingen ambition att bli utbränd än. Jag hade dock ett bra flow i fredags men vi får se. Jag antar att man får se det som en scouoting session inför en kommande omtenta. Herregud, omtenta har jag inte skrivit på mer än ett år nu tror jag. Det kan bli kul att återse den gamla tentavakten, han har säkert saknat mig.

Ni två hör på, se upp så att ni inte också blir sånna jävla svin

Igårkväll spelade jag lite fotboll med några polare och det gick förvånansvärt bra, mycket bättre än vad jag trott att det skulle kunna gå med denna sönderbrutna kropp. Hur som helst fick det mig att reflektera över alla dagar och kvällar man spenderat på Ludvikas egna Wembley dvs. Stensveden. Denna plats har två elvamannaplaner och två sjumannaplaner och från det jag var typ 11 år tills jag var 16 så bodde jag nästan på det där stället. Man tog morsans gamla hoj och satte lillbrorsan på pakethållaren med boll, vattenflaska och målvaktshandskar nerpackade i en gammal sliten brynäsväska. Det gick inte att stoppa oss på våren/sommaren/hösten. Vissa dagar bestod av cirka 7-8 timmars fotbollspelande. Fast alla gillade inte detta för vi var alltid rädda för att vaktmästaren skulle komma ut och skälla på oss för att vi förstörde planerna och en gång kom han till och med ut och skickade bort oss från plan. Några år senare kom han på hur han skulle få bort oss genom att han låste fast alla målen, jävla gubbtjuv. Så här i efterhand borde man bett honom fara åt helvete men jag har väl alltid varit för snäll och kanske rädd för allt. "Det största brottet av allt är att bemöta det som brinner med en halvfuktig trasa och om man själv är den branden som den fuktiga trasan läggs på... det är så hemskt, det är som om man är osynlig på nåt sätt" Henrik Berggren

Innan vi började åka till Stensveden så spelade vi givetvis fotboll på gården där mammas hammock fick tjänstgöra som mål. Jag kommer aldrig glömma en tidig vårdag i spöregn/snö när vi förstörde allt gräs på hela baksidan av huset så det var en enda stor lerpöl långt in i juni. Det var kanske då vi blev ivägskickade till Stensveden. Många timmar av sitt liv har man spenderat vid en fotbollsplan och varenda timma har varit lika given. För att inte tala om alla kvällar då jag stod nere i källaren och jonglerade med en boll men det kan vi spara tills en annan gång. Otur bara att man föddes i en glaskropp som går sönder hela tiden.


Oh, this town
Kills you when you're young

Och jag går bara ner mig

Nu är våren här:



Så säg som det är
För den här gången krävs det mer
Innan jag öppnar armarna
Förlora mig och känslorna faller fritt

Jag har inte glömt hur man flyger, men mina kinder kanske var rödare förr

Jag sitter i detta nu och pluggar på biomekaniken och hoppas att allt ska falla på plats till sist. Just nu är det långt kvar det vill jag lova, men skam den som inte ger allt den har för att lyckas. Jag hatar verkligen matte, jag har aldrig varit något mattesnille men jag måste i alla fall försöka, jag ger inte upp, det ska gå. Det handlar om vilja, det handlar om att orka, det handlar om att försöka och lära sig. Hade det varit för något år sedan hade jag nog knäppt en bärs och jagat ljuset från lyktstolparna på någon okänd gata i Göteborg. Men den tiden är över, den tiden dog för ett tag sedan. Jag tror man kan räkna på ena handen hur ofta jag varit ute och känt pulsen från Göteborgs uteliv detta år. Åandra sidan har jag ett rätt rejält försprång på de flesta så jag kan nog ligga rätt lågt några år till om det skulle behövas.


Fast turisterna är borta
Går jag nästan aldrig ut
Nej, jag väntar tills imorrn bitti
Det är den tiden jag gillar bäst
Då ska jag ta en promenad i parken

If I was a whirlwind I could sweep her heart away

Sitter och tittar om och om på det här klippet, det är nog världens bästa hyllningssång om det som jag helt tycker är irrelevant (fast det kanske jag säger för att jag är avundsjuk på denna tecknade figur). Men tänk om man var hälften så bra som Gaston.




Fast det här är den bästa Disneylåten.


Eller nej, det här tycker jag är den finaste låten. Jag älskar Aladdin, han är min idol.

När världen tystnar

Idag i skola inträffade en konstig situation där en person började garva helt plötsligt under en föreläsning. Jag tänker inte skriva bakgrungen till detta garv men hur hemsk är det inte att börja skratta okontrollerat när man inte får. Jag har faktiskt aldrig varit med om att hamna i den situationen själv, kanske för att jag mest sitter och drömmer på lektionerna eller försöker förstå mig på undervisarens pedagogiska metoder. Inget av de brukar gå något vidare i. Jag vet att jag har en tendens att alltid skriva ner eller prata ner mig själv. Jag är nog mer med än vad jag ger sken av. Egentligen vet jag inte varför jag gör på detta sätt eftersom jag tycker att intelligens och allmänbildning är bland det mest åtråvärda i livet och hos människor. Fast åandra sidan är det mest intressanta hos människor det man inte ser så det kanske är bättre att dölja sina goda sidor. Äh, jag säger som Filip Hammar "jag är så komplex och det är det dom gör mig så intressant"

Nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta

Jag ska strax gå och ta en promenad i detta vårväder. Jag går dit fötterna pekar och alldeles för ofta går de mot Gullbergs kaj (jag vet Håkan har skrivit en låt om detta). Men det är väldigt vackert där när man kan gå och titta på de gamla båtarna och desto närmre centrum man kommer desto finare blir båtarna. Sen kan man svänga upp på bron över till hisingen och titta ut över Göteborg, jag blir på något sätt väldigt lugn när jag gör detta. Jag älskar att gå dessa promenader, de rensar huvudet vilket alltid är välbehövligt. Tankar som flyger och far och kommer tillbaka och framförallt denna biomekaniktenta som är redan på måndag och motivationen verkar ha kraschat rakt in i en bergvägg. Herre min skapare giv mig kraft att överlista dina prövningar. Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheten dagen om och om du behöver den så finns aldrig gryningen.





Om man ändå hade ett träd

I'm your Sancho Panza

Sancho Panza, this is me
I’m your Sancho Panza.
I get along, I know my ground.
With me around, there’s room for you to be amazing.







"When I get in front of that screen I don't know what to be. I don't know if I can be what they expect me to be"

-Well, just be yourself






Människor som är sig själva är underbara oavsett vad de gör

Nån måste skriva om mitt slut, de läser mig som en öppen bok, ju mer du läser desto mindre vill du veta

Jag sitter och planerar att åka hem till Ludvika som jag skrev i det tidigare inlägget men det finns verkligen ingen tid och ingen lucka. Jag ser ingen poäng i att lägga ut 700 kr för att åka dit en fredag och åka tillbaka en söndag, slöseri på tid och pengar är vad det är. Jag får försöka hitta någon lucka där man kan åka lite längre men det är ungefär som att leta efter en nål i en höstack. De här två kurserna som är kvar i år känner jag att jag inte kan spilla så mycket tid med för det är rena grekiskan för mig och efter dessa två kurser så börjar jag jobba med en gång i två veckor så ingen tid där heller. Tidigast jag kan göra en avstickare är nog lagom till min brors födelsedag i mitten av juni, jag tvivlar på att jag åker hem över påsk ens då denna kurs slutar den 21:a april och då får jag det scenariot som jag inte vill ha. Möjligen att jag åker direkt efter redovisningen men jag vet inte hur jag gör.

Jag såg några år gå förbi, jag såg hjulet som jag var ett kugghjul i
Jag såg vänner från 90 försvinna ner i dyn
Jag såg skyskrapor försvinna upp i skyn
Jag såg ut genom fönstret och såg Mariakliniken
Jag såg ner, sen bort, och såg kostymer jaga grönljusen
Jag såg nog själva ägget och tänkte jävlar
Jag kommer göra mig så jävla illa här

I stay here tonight this is where all my dreams never ache

Då var det dags igen för detta söndagsinlägg som alla väntar på. Jag gillar att skriva de här inläggen det känns inte lika forcerat och bajsnödigt som de andra. Få se vad ska jag skriva om denna gång? Oscar Wilde? Fotboll? Skolan? Ja, nåt av det lär det väl bli eftersom det är ungefär så man kan dela in mitt liv.

Just nu sitter jag och tittar på tv och väntar på att min mat ska hinna laga sig själv (se där bröt jag mitt senaste metainlägg). Äh, jag har verkligen ingenting att säga just nu, jag är slut och färdig och trött. Jag chattade med en gammal vän precis och det är nästan så att jag fick lite hemlängtan och återigen inser jag att det finns bra folk i Ludvika (åh, detta Ludvika som förstört och stärkt mig så). Igår skrev jag ett inlägg som jag aldrig publicerade om hur jag och mina systrar brukade leka inne i ett påslakan när vi var små samtidigt som våra föräldrar spelade bingolotto. Denna lek utspelade sig mitt på vardagsrumsgolvet och platsen kallade vi för legoland så den som inte tror att man blir galen i den där staden kan ju fundera över den där leken. Hur som helst skulle det vara skönt att åka till skogarna inom en snar framtid och få lite perspektiv. Det känns bra att ha den platsen för det finns ingenting som kan ge mig lika mycket energi som att åka dit och inse att det finns så mycket, mycket värre saker än det man själv gör. Ludvika är som ett batteri som aldrig går att ladda ur, det är guld värt.




Back to my school yard
And back to where it began
I know you thought you won
But I knew I was right and you were wrong

This world still owns me something to hold on to

Ni kanske har märkt att jag väldigt sällan skriver om saker som jag gjort eller gör eller vad som helst. Jag tycker inte riktigt om de här explicita bloggarna om hur fantastiska liv man har. Det kanske handlar om att mitt liv är en lång rutin från morgon till kväll där jag på nåt sätt bara försöker hålla mig flytande och med näsan över vattenytan. Därför skriver jag sällan om hur mina dagar ser ut, men jag tycker däremot om att skriva om händelser som ägt rum. Nu kanske jag inte är helt rättvis heller för vissa inlägg har faktiskt handlat om saker som nästintill (med några timmars mellanrum) hänt men jag är inte ett sånt stort fan av den typen av bloggar. Jag är inte ett så stort fan av den här bloggen heller och framförallt inte den här bloggaren. Herregud ett inlägg om hur jag skriver inlägg. Jaja, det är ju valfritt att läsa i alla fall men om jag fortsätter blogga på det här sättet kommer jag aldrig få vara med i fångarna på fortet.




I can wait until spring
So if you give me a chance now
I won't let you down
I'll be there for you

There's a prayer covering the silence in my room. No, I don't wanna wake up as myself

I can take it any time but now
So I keep going, going on forever
And there's a place I know
Where you and I always go
And there are people who
Still think I'm good
And that is good

With no reason to talk about the books I've read, but still I do

Jag tycker om att blanda lite historiska inlägg i den här bloggen, gå tillbaka och se var man gjorde för ett år sedan till exempel. Så här skrev jag 2010-03-24:

"Så var denna onsdag över, en onsdag där jag inte gjort så mycket alls faktiskt. Pluggade lite och mer måste det bli imorgon för detta är inte min grej. Senare vart det hockeyn och efter det så tog jag och dammade av det gamla xboxet och latjade lite lir. Det var jäkligt kul, var så längesen jag spelade vilket troligtvis gjorde att det var roligare. Men, men nu ska jag sussa för imorgon är en South Park dag och de ska till och med läsa min favoritbok "The Catcher In The Rye" så det kan ju inte bli annat än succé. Jag har sagt det så många gånger förr men jag tar det igen, läs den boken ifall ni vill lära känna min stora idol Holden Caulfield.



See the luck I've had
Can make a good man
Turn bad
So please, please, please
Let me, let me, let me
Get what I want
This time"


Jag vet inte hur jag skulle skrivit ett sånt här inlägg idag men troligtvis hade det kunnat se liknande ut. Enda skillnaden är väl dock att south park inte börjar förrän om en månad. En månad till sen är världens bästa serie tillbaka.

Du har inte en aning om att jag tänkter på dig precis just nu

Hej mitt namn är Jesper
Mitt liv är som ditt
Jag vet inte om du sett det
Men det liknar ditt shit

Allt är svart eller vitt
Jag menar nykter eller full
Jag dricker för kärleken
Och jag ramlar omkull

Will you walk with me out on the wire? Cause, baby I'm just a scared lonley rider

Jag känner att jag måste kommentera de senaste blogginläggen och detta (åter)romantiserande av Broder Daniel. Jag lyssnar väldigt, väldigt sällan på BD längre, möjligtvis att när jag är berusad vill jag höra någon låt (vilket var väldigt längesen det också). Jag kommenterar detta då jag ser att folk googlat något broder daniel relaterat och hamnat här. Jag vill inte ge er några falska förhoppningar om att jag är 14-18 årig pojke med romantiska drömmar om flykt, och jag är inte självdestruktiv och jag lever inget dekadent liv, så ni kan ge er iväg om ni hade hoppats på det. Det enda jag lyssnar på nu för tiden är ungefär Eldkvarn, Bruce Springsteen, Håkan och förvånansvärt mycket Hästpojken. Det är ungefär vad jag lyssnar på i stora drag om någon fortfarande bryr sig om musiksmak. Jag slutade bry mig i musiksmak för några år sedan då spotify förstörde/räddade allt. Musik tar inte lika stor plats i mitt liv längre och det märker jag främst när jag struntar i att uppdatera spotify på den bärbara datorn.

Men jag kan dock skriva något om detta med romantiska drömmar om flykt då jag tenderat att ha ägna mig en del åt det genom dessa snart 22 år som jag levt. Det finns inget som är så oromantiskt som flykt och det finns inget värre än att fly. Insikten av att man måste göra något annat bara för att gräset inte var så grönt som man trodde är mentalt knäckande och man kan hålla på hur länge som helst innan man inser att gräset är precis lika brunt överallt. Det handlar snarare om att ta ett spadtag i taget och försöka gräva bort det där bruna som täcker världen. Ett spadtag i sänder till sist går det att odla saker i den där från början obrukbara marken. För att sluta skriva i metaforer så handlar det helt enkelt om att se vad man har istället för vad man inte har och försöka göra det bästa av det, försöka göra marken ädel, något jag kan erkänna att jag varit helt värdelös på men jag bättrar mig dag för dag. Slutligen så brukar jag alltid skriva något på sista sidan i alla mina skrivböcker jag har i skolan bara för att se vad det betyder när boken tar slut. Nu har min bok tagit slut och längst bak hade jag skrivit "Det är många mil, men vi har ett långt liv och någon gång måste man ta det första steget för att kunna ta det sista" (fan vad utelämnande jag är stundtals i den här bloggen). Idag tycker jag det sammanfattar detta blogginlägg ganska bra. För någon dag sedan såg jag även en viss symbolik och jag älskar symbolik, jag tror även jag menade det jag sa, utan att jag tänkte på det. Jo, så var det.



Jag har inga starka armar att bära dig på
Jag är inte mycket, inte mycket att titta på
Men du kommer aldrig behöva ljuga igen
Du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen

The world won't understand it has left no time for us

Jag är inte speciellt svårövertalad när det handlar om den här bloggen. Jag är helt enkelt en push over men man blir lite glad när någon vill att man ska fortsätta skriva. Jag sitter och lyssnar på Pulp och längtar till Way out west i sommar, det blir tamejfan episkt. Jag ska dock jobba första veckan i augusti vilket jag bokade in utan att tänka mig för, tänk om det hade krockat? Jag vågar knappt tänka tanken på att missa Jarvis Cocker. Jag antar att det snart börjar bli dags att beställa biljetter. Jag funderar på två alternativ, det ena är att boka en endagarsbiljett bara för att se Pulp och den andra är att boka fulldagarsbiljett och verkligen leva festival-liv i de dagarna trots att det är i min stad och att jag har boende. Men det finns få saker som är så dekadent och härligt som festivaler även fast jag vet att inget någonsin kommer slå way out west 08. Det är bland det bästa jag varit med om i mitt liv tror jag. Tre barndomsvänner som till hösten skulle dra åt olika håll och på något sätt tog avsked från varandra i en stad som ingen av oss kunde speciellt väl. Vi gick från Johanneberg till slottskogen (bara det är fan en bragd fast jag antar att det går lättare med en bag in box vin innanför västen). Herregud, vilken jävla helg? vecka? dag? Det där var. Utan att avslöja för mycket så kan jag väl bara skriva upp lite ord som alltid kommer påminna mig av den tiden: Mäklaren, Avenyn, Subway, Känn igen sorg för mig göteborg, gatumusikanter, vinflaskor som försvann, rulla ner för Johanneberg (bokstavligt), trasiga knän (bokstavligt), alkohol, trasiga byxor, uppkastningen som fick en pojke att börja gråta och Broder Daniels farväl, jag vet inte om något kan bli lika episkt igen och på nåt sätt så hoppas jag att det inte blir det.

Det visade sig att ett halvår senare så bodde vi ganska nära varandra igen då jag också tog mig till de södra delarna av landet, men just då var det verkligen dekadent och helt underbart. Nu var det dock ett tag sedan jag träffade dessa herrar, en flyttade tillbaka till Ludvika och är kvar i Göteborg men jag antar att tiden hinner ikapp alla till slut och lekt rövare med feber som river i hela kroppen har jag gjort tillräckligt (fast ett litet återfall då och då kan man inte rå för)

Everyday is like sunday

Jag har kikat runt lite andra bloggar och många skriver om detta fenomen som de kallar söndagsångest. Jag vet inte vad det betyder men de påstår att det är något som uppstår för att helgen tar slut och att man ska börja jobba/plugga igen. Jaha, tänker jag tråkigt för dig och din söndagsångest. Jag kanske skulle ha gett dig en väska signerat present from the past så kanske vi ska ta och reda ut lite begrepp. Kirkegaard påstår att det enda man kan ha ångest för är när man ska göra livsavgörande saker så det ni kallar för ångest är helt enkelt inte ångest, så där då har jag närt min besserwisser ådra för det närmsta halvåret. Jag tar nog ett uppehåll nu och kanske kommer den här bloggen försvinna. Jag vet, jag har bara skrivit i tre månader lite drygt men det händer för lite just nu för att kunna underhålla denna blogg. Skapa ett twitter-konto och följ Jussi Björling så får ni ut ungefär samma sak som av denna blogg. Därmed inte sagt att jag inte kommer skriva mer i framtiden, men just nu är det finito.


(det finns dock ett nytt inlägg på den gamla bloggen, tillägnad er som minns den)



Där är leden som vi gått
Och här är jag som kommit bort
Men någon dag är jag tillbaks
Och allting blir som allting borde va

Jag hoppas att du kan se mig nu och jag hoppas att du hör mig nu

Ungefär så här känns det just nu
















I lock my door and stay in bed
I dream of love in gold and red
It may be silly but I do it anyway

Och jag tänker är du också själv
Var är du ikväll

Ta min hand och kom så går vi vidare

Jag sitter här lite nöjd över mig själv som lyckades reparera mitt snedsteg igår då jag tappade mitt USB minne med de flesta uppgifterna i kursen. Jag satt visserligen halva natten igår men jag fick ihop det och jag känner mig lite stolt, jag visade något jävlar anamma som jag trodde dött för många herrans år sedan. Nu sitter jag och filosoferar över tiden som flytt och människor som försvunnit eller som jag inte haft någon kontakt med på ett tag. Många gamla vänner från Ludvika som endast existerar som en statusuppdatering på facebook, vad hände med de? Vad hände med mina gamla klasskamrater från Gävle? Jag vet verkligen inte och jag antar att det är tjusningen med att bli äldre man vet inte lika mycket längre. Min favoritförfattare (som var ett tag sen jag quotade) sade en gång "jag är inte tillräckligt ung för att veta allting". Ja, jag pratar om Oscar Wilde och det är ungefär så jag ser på att åldras, det som var spelar inte så stor roll, det enda som spelar roll är nuet. Vad vi gjorde eller hur vi gjorde det, vilka vi var med eller vilka vi gjorde det med spelar mindre roll. Jag har alltid en tendens att gräva ner mig i det förgångna, jag ska sluta med det. Vi kör härifrån och framåt. Jag vänder blad nu så ta min hand och följ med in i det okända.





Det är samma spel det är samma stad
Det är nya ansikten men samma hat
Då bäst just nu samma poäng
samma poser men ett annat band på scen
Ta min hand och kom så går vi vidare

Om du någonsin hittar mig så lyft mig från min dvala ändå, men det funkar nog ändå

Idag har jag nästan bara pluggat eller försökt plugga. Skrev klart den första uppgiften vid 10 tiden sen blev det inte så mycket mer av den varan. Tog en promenad bort till frölunda torg och köpte mig en vårjacka men den visade sig vara felsydd så jag får gå tillbaka imorgon med den. Det är så typiskt när man beger sig ut på dagens enda äventyr så kommer man hem med en utvecklingsstörd jacka. Jaja, bara ta nya tag imorgon, då ska jag även skriva klart den andra uppgiften också. Kom igång lite nu på kvällen och skrev klart någon slags inledning som jag blev rätt nöjd med och så har jag kommit på strukturen så det är bara att sätta igång och skriva imorgon. Dock måste jag åka hem till Svingeln och hämta lite filer från min dator innan jag kan få ihop det här men den kommer bli jävligt bra om den blir hälften så bra som jag har tänkt. Det jag skriver just nu är verkligen allt jag har gjort idag, det finns inget bättre än att vara sysslolös och bara andas ut. Gå runt orakad i mjukisbyxor och en sliten tischa är det bland det bästa jag vet.

Resa genom ensamheten

Söndagsinläggen brukar bli den här bloggens enda regelbundna inlägg. Har varit dyngtrött hela dagen och det enda jag gjort nu på kvällen är att läsa i Pluras fantastiska självbiografi och druckit Dr. Pepper. Helt okej helg med mycket fotboll för övrigt. Jag borde ha pluggat mer än vad jag gjort men jag har åandra sidan hela veckan på mig innan det här är slut. I övrigt har jag flyttat ut till Tynnered och tagit över syrrans lägenhet medan de är borta i Thailand fast just nu är jag hemma på min egen gata, men det är skönt att ha lite kortare till träningarna och lite större lägenhet att röra sig i. Jag har egentligen ingenting vettigt att skriva så jag slutar här (jag har upptäckt att jag ofta vill skriva att jag avslutar här och sen skriver jag något längre ner som en slags avslutning)



Och här är en känga till alla er som tittar på melodifestivalen oavsett om ni har 2.0 promillehalt eller är spiknyktra, det går inte att försvara det är ungefär som att sitta och skratta till two and a half men.

Dansa fastän

Jag och Jakob Hellman dansar på samma sätt märker jag nu när jag varvar frukostätande med intensivt musikuppladdning.

I dimman spelade det aldrig någon roll

Igår när jag gick och la mig bestämde jag mig för att inte ställa något larm utan bara sova ut. Det visade sig att jag vaknade strax efter klockan 12 vilket inte har skett det senaste halvåret tror jag, förut sov jag alltid till efter kl. 12 men nu finns det mer saker att fylla dagarna med än vad det gjorde förr. Hur som helst hade jag ett missat samtal som jag inte kände igen så jag ringde upp och efter ungefär 15-20 minuter så hade jag blivit erbjuden ett sommarjobb som fotbollsledare. Det ska bli kul att jobba lite extra i sommar samtidigt som jag pluggar mina sommarkurser. Vad ska man mer skriva denna fredag? Blir att ta det lugnt och invänta morgondagens kamp och sedan fighten mot Gais på söndag.

Inget mer abrakadabra

Jag känner mig så sjukt motiverad för tillfället, som om ingenting kan stoppa mig. Jag kör bara nu, det är som om alla tankar börja släta ut sig efter i alla fall 7 års intensivt tänkande. Nu är det sluttänkt, nu är det som om jag lagt upp min back up och jag inte har något kvar att förlora, det har jag gjort tillräckligt vid det här laget. Nu tittar jag uppåt mot himlen igen, nu sätter jag fart som Speedy Gonzales. Det kanske är våren som är på väg som gör mig motiverad, men vad det än är så ska jag försöka ta koncentrat av den här känslan och lägga in den i en burk och snart kan ni alla nynna "jag kände pojken här i fönstret mitt i mot, han samlade drömmar i fickan". En liten pojke i för stora skor säger "Jag ska nog lyckas"





Äntligen på väg
Luften bor i mina steg

The way I am

Moderaterna gratulerar alla kvinnor på internationella kvinnodagen via twitter och alla frågar sig varför? Aftonbladet skriver spaltmetrar med artiklar om kvinnor som blivit mördade av män och alla verkar tycka att denna dag är guds skänk från ovan att få vara politisk korrekt en enda dag om året. En chans för alla grabbiga grabbar att få vara så som de egentligen alltid velat vara. Jag får alltid samma känsla när de här dagarna kommer eller när tv4 har sin nollrasism kampanj varje år. En dag då det är okej att tycka att vi ska vara mer jämställda, en dag då vi ska tycka 1+1=3, en dag då vi ska kliva ner från våra hästar och ta varandra i händerna. Jag får samma känsla dessa dagar som när jag ser detta klipp.

That's entertainment

Då har ännu en vecka mot sitt dystra öde. Vad har man lyckats åstadkomma denna vecka då? Mycket tid har lagts till att plugga och läsa böcker och även åt fotboll i vanlig ordning. Planerat lite inför träningslägret om två veckor. Det är väl ungefär vad jag har gjort denna vecka om man ska hårddra det hela. Coaching kursen börjar även den likt veckan komma mot sitt slut och nästa kurs är biomekanik tror jag så det ska bli spännande och se vad man kan lära sig för nytt denna gång. Har även sökt lite sommarkurser först på agendan står idrott och genus, får se vad det innebär sen har jag även sökt lite andra spännande kurser. Jag har även ett till projekt inför sommaren, jag ska försöka mig på att ta det där förbannande körkortet som jag sket i när jag var 18 år. Då pallade jag inte med världen och framförallt inte bilskoleläraren som borde haft ett nackskott eller klassisk tortyr ála Pinochet manér, men det kanske bara är jag som tycker det. Jaja, denna gång ska jag vara mer ihärdig, jag tror jag har blivit mer ihärdig under dessa år, lärt mig att se processer istället för resultat. Nej, det ska bli spännande och se om jag lyckas återigen lyckas ta mig i den berömda kragen men det ska nog inte vara några problem. Hur som helst så blir det ju lite material till den här bloggen oavsett hur det går och det är ju alltid något.

I thought about the way that I am growing

How does it feel tonight
When all the footsteps
That you dream to leave
Only makes you afraid?




Come on summer, come on now stay all winter with me

Just idag är jag stark

Har suttit och pluggat i några timmar och gjort klart en uppgift som heter "Mina topprestationer" eller nåt liknande. Men först ska jag kanske skriva att den kurs jag just nu läser heter Coaching. En kurs som om jag ska vara helt ärlig inte stämt överens med mina förväntningar men det beror snarare på mig än på vad kursen verkligen är. Men idag insåg jag kraften i coaching, idag insåg jag varför det kanske är det bästa redskapet man kan använda sig av. Det handlar mycket om att reflektera och det har jag alltid varit en jävel på. Men alltid när jag reflekterat har jag alltid utgått från vad som inte gick bra, vad var det som gick dåligt? varför gick det dåligt? Vad ska jag göra för att göra det bättre? Osv. många känner säkert igen det här. Det jag lärt mig framförallt är att utgå från det positiva, vad var bra? varför gick det bra? vad ska kan man göra för att göra det ännu bättre? Enkelt javisst, men ack så effektivt och som sagt jag var inte det största fanet av det här när vi började och har kanske varit lite motståndare på nåt sätt. Men den här uppgiften handlade om att skriva ner en situation som man verkligen tycker gick bra. Analysera vad man verkligen gjorde och hur det påverkade en såväl tankemässigt som känslomässigt. Det jag kom fram till var väldigt intressant för mig själv. Det var något jag alltid vetat men som jag aldrig har fått upp till ytan. En vacker dag ska jag publicera min lilla historia här men jag väntar gärna ett tag till. Med det sagt så kommer alla mina gamla vänner från Ludvika få sig en smärre chock nästa gång de träffar mig, dvs. lagom tills när helvetet har frusit till is.


Fasen vad jag bjuder er på tips, kanske ska döpa om bloggen till JÄPPÄS TIPSHÖRNA.

Nu hänger det på varje kvist en solskensoptimist

Jag brukar alltid skriva att inte skriver de här inläggen för någon annan än mig själv, men det är en lögn. Jag vet exakt vem jag skriver för dock vet jag inte om denne läser men det kanske är skitsamma för det är för dig jag skriver. Det har alltid varit så ända sedan jag började blogga för lite mer än ett år sedan. Vad ska man då skriva om idag den 3 mars 2011. Jag kanske ska skriva ett sånt här som alla skriver om vid den här tiden VÅREN ÄR PÅ VÄG och fylla inlägget med skitsnack om hur ljust det blivit och sen avsluta med att kopiera in Ted Gärdestads "Äntligen på väg". Nej, det känns inte så ladder to heaven kompatibelt även fast våren verkligen är på väg. Men vad ska jag hitta på och skriva om nu då innan dagen tar fart och landar någonstans i det omedvetna? President Gaddafis uttalande ena dagen att folket älskar honom för att nästa dag hota med krig. Nej, det känns som det är till för frilansande journalister att skriva om det där eftersom det inte finns något annat att skriva om. Ah, nu vet jag vad jag kan skriva om. Inatt när jag låg och kollade på tv var det någon repris av det här mästerkockarna eller vad det heter på tv4. Det var en taxichaffis som var med och brassa på med världens korvkioskkäk medan de andra lade upp sina maträtter så snyggt de kunde så la han upp på klassiskt och äkta vägkrogsmanér. Det var så fantastiskt vackert och roligt, det var verkligen helt genuint och oförstörd. Precis, som allt ska vara enligt mitt tycke.





Vi kan le men bara i sekunder
Det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet

If I was a whirlwind I could sweep her heart away

I am
A weak heart
I am a weak heart
A weak heart to break

Jag vill ju bara sjunga

Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bli väl en hemlighet.

Tala till mig

Ni har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå

Just nu har jag ingenting att göra så jag sitter och lyssnar på musik och inväntar tiden. Återigen väldigt lustigt det där med tid, ibland jagar man den och ibland jagas man av den. Dagens kallt kaffe och falukorvsfilosfi avklarad eller hur Joke? Bara för det här så glömde jag helt bort vad jag hade tänk skriva. Fasen, men tro det var rätt bra. Mitt huvud är rätt tomt idag har jag märkt då jag lyckades beställa böcker till den adress jag bodde på för två och ett halvt år sedan. Det hela gick till att jag kollade igenom den senaste adressen jag hade använt och sen klickade jag på okej. Hur kan man bli så disträ att man inte kan se skillnad på Gävle och Göteborg, jag vet verkligen inte. Jag kanske har fått en blodpropp i huvudet och det här är början till slutet, vem vet en dag vaknar man och upptäcker att man är död som Berts mormor i Bert den siste oskulden säger, det är en bra livsinsikt angående tiden igen. Skitsamma nu får alla konstiga tankar för bara man nämner eller skriver ordet död så verkar alla tror att man springer åt fel håll i livet så jag ska väl undvika det. Det är bättre att sätta på sig en mask och hoppas på att man kan springa i blindo förevigt, för det har de sagt i kyrkan. Fasen vad negativt det här blev då. Hej och hå jungman Jansson nu kör vi så det knakar. Dessutom är det snart april och då är det dags för alla att läsa högt ur T.S Elliots The Wasteland "April is the cruellest month".


Va inte så högtidlig
Du med din dramatik och stesolid
Men en dag kommer jag och du
Verkligen bli gamla


Och för er som alltid undrat varför bloggen heter som den gör trots att jag inte är troende så här har ni svaret:



OM HIMLEN FINNS ÄR JAG FÖRLORAD